Flera av de foton jag tog i Italien sist jag var nere har legat på hårddisken utan behandling och där har de väl i och för sig legat ganska säkert, men inte till allmän beskådan.
Det här fotot kom jag att tänka på idag när jag slölyssnade på radion och hörde något om mullbär och hur de smakar.
Min ex-svägerska har ett litet mullbärsträd i sin vackra trädgård. När jag var där för en månad sedan fanns några enstaka mogna bär, men de flesta var fortfarande vita och oätliga. Något enstaka var i alla fall så pass moget att jag kunde ta det i munnen och njuta av smaken – en mild, söt smak. Bäret nästan smälter i munnen, tycker jag. De är lite avlånga och påminner till utseendet om björnbär, men smaken är inte alls så stark.
Det var i mullbärsträden som silkesmaksarna höll till och vävde sitt silke som sedan togs om hand. Om jag minns rätt de berättelser jag hört om släkten i Italien, så var det någon som förr hade en silkesodling.
Kläder i silke är faktiskt ganska vanliga i Italien och jag har några silkesblusar inköpta där. Fast det är inte speciellt ofta de tas på. De känns allt lite lyxiga men egentligen passar de bra i det varma vädret vi har nu, för de är svala mot huden.
http://www.kasiden.se/
Här är en länk till Almgrens Sidenväveri i Stockholm. Väl värt att besöka såväl i verkligheten som här i cyberrymden. En guidad visning var mycket intressant. Ett mullbärsträd fanns på gården, men om trädet bär bär vet jag inte.
Jaha, kanske jag går dit för det verkar intressant. Inte minst den tekniska historian. Åker faktiskt till Stockholm på fredag.