Bomber då och nu och deras konsekvenser

För drygt tjugo år sedan (oj, är det verkligen så länge sedan!) började jag min första anställning som högstadielärare i norra Botkyrka. Det var det enda jobb jag sökte efter avslutad utbildning, med det efterlängtade examensbeviset i min hand.

Just nu sitter jag här och tänker tillbaka på flera av de elever jag hade där, de som vid det här laget säkert har egna familjer, de som har blivit helt inlemmade i det svenska samhället och inte har några speciellt starka band med sina ursprungsländer och som bara återvänder till dessa länder som turister. Jag föreställer mig att en del av dessa gamla elever kanske precis nu befinner sig i samma helvete de en gång lämnade. Jo, jag minns många libanesiska elever för det var en hel del som kom till Sverige på 80-talet, på flykt undan inbördeskriget i Libanon. Och nu är de vuxna och har egna barn, barn som de vill visa sitt gamla hemland för och ge dem möjligheten att få träffa släktingar som finns kvar.

Nej, inte vet jag hur många av dessa ca 2 000 svenska turister som en gång flydde undan 80-talets terror. De kanske inte är alla, men några av dem har fått yttra sig i svenska media. En kvinna grät i morse på P1:s ekosändning, några syns i Sydsvenskan och åter andra syns i TV. Faktum är däremot att alla antagligen behöver hjälp för att ta sig ur landet efter att såväl flygplats är stängd, motorväg sönderbombad och hamnar blockerade. Undrar hur det egentligen ska gå till utan att något händer på högre nivå.

Faktum är också att krigshandlingar inte löser konflikter. Det gör endast samtal och medling.


Andra bloggar om:

2 reaktioner till “Bomber då och nu och deras konsekvenser”

  1. Nu har jag äntligen tagit mig hit och suttit och läst en bra stund , jättefin blogg du har. Kul att jag kunde inspirera till att skriva om ett mord 😉
    Jag kommer säkert tillbaka , ofta

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *