Skrivhäfta?

Tunghäfta har jag någon gång drabbats av, men det kan man ju inte tala om när det gäller bloggskrivande. Jag tror jag döper min nuvarande åkomma till "skrivhäfta".

Inte den minsta lilla inspiration att blogga har infunnit sig. Skrivtankarna har fullständigt sinat. I stället har samtalstankarna varit fulla av babblande ord med föräldrar och elever. Att hålla både skrivtankarna och samtalstankarna fulla samtidigt har inte fungerat. Men nu ser jag botten på samtalstankarna och då börjar skrivtankarna så sakteliga fyllas på med ord igen, ord som vill ut i bloggen.

Jag är en periodare. Skrivinspirationen finns helt enkelt inte alltid och att pressa ut ord går inte. Då är det bättre att låta orden komma tillbaka av sig själv. Jag skriver ju gudskelov inte för brödfödan. Och vilken tur att jag inte valde att utbilda mig till journalist, något jag faktiskt en gång för länge sedan funderade på. Det är allt roligare att skriva när man själv vill och inte för att man måste.