Religiösa friskolor eller inte?

Som medlem i Lärarnas Riksförbund reagerade jag förstås när vår förbundsordförande Metta Fjelkner idag gick ut på DN debatt med sina åsikter om de religiösa friskolornas icke-vara. Och visst har hon rätt i det hon skriver! Speciellt följande ord tycker jag man måste fundera på:

"Lärarnas riksförbund anser att skolan måste stärka sin status som en given mötesplats för alla religioner, kulturer och etniciteter, där vetenskapen står i centrum."

Skolan är ju faktiskt nästan den enda plats (nåja, sjukhuset och vårdcentralen också) där människor med olika bakgrund kan mötas på ett mer eller mindre naturligt sätt. Och möten mellan människor från olika samhällsklasser, med olika kulturer och olika etnicitet måste få ske så långt det är möjligt för att ge kunskap hos oss alla om varandra och motverka de grupperingar som kan ge upphov till spänningar och onödiga konflikter. Man behöver inte ytterligare spä på den segregering som redan finns genom att låta barn, vars föräldrar har en speciell religiös tro, även umgås med varandra på skoltid. I min barndom fanns ju t.ex. söndagsskolor där kristna kunde låta sina barn delta. Finns inte dessa kvar? Och visst har alla religiösa grupper någon slags sammanhållning som kan upprätthållas på fritiden så att skoltiden kan ägnas åt kunskapsinhämtande om andra religioner?

Religion är en del av samhället och många människor tar sin tro på stort allvar och lever efter vad som sägs i de skrifter som ska stå för sanningen. Men att som troende kristen, jude, muslim, buddist, hindu eller vad det nu kan vara, inte känna till något om de andra religionerna runt omkring är som skapat för konflikter. Just därför måste skolan ta vara på de möjligheter som finns för att skapa kontaktytor och ge en allsidig undervisning om andra religioner.

Metta Fjelkner avslutar med orden:

"Då friskolor som bygger på en religiös inriktning i dagsläget inte går att förbjuda, samt att skolans värdegrund i dag förknippas med en specifik religion, så är det nu hög tid att regeringen ger Statens skolverk i uppdrag att utvärdera och på nytt utreda den värdegrund som den svenska skolan ska bygga på."

Visst är det så att skolans nuvarande värdegrund bygger på de kristna värderingarna, även om det inte står klart uttalat i läroplanen mer än så här:

"Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.

Undervisningen i skolan skall vara icke-konfessionell."

Jag minns debatterna om det här stycket i läroplanen. Diskussionerna var många innan man kom överens om ovanstående formulering. Men visst är det dags för en omformulering så att vi får med oss alla i vår gemensamma, offentliga skola!

Många gånger firas skolavslutningar i kyrkor utan att någon tänker så mycket på det, även om det blir lite protester ibland, men det borde inte vara så. Besök i kyrkor, synagogor och moskéer ska ske som ett inslag i undervisningen med syfte att lära sig vad som sker där! Inte som en kristen, judisk eller muslimsk ritual!


Andra bloggar om: religiösa friskolor, Lärarnas Riksförbund, Metta Fjelkner

En kommentar till “Religiösa friskolor eller inte?”

  1. Jag har gått i både den kommunala skolan och i en kristen friskola. I den kommunala skolan var vi alla från samma område, liknande bakgrund, våra föräldrar hade hus på landet. På den kristna friskolan fanns människor från olika patser, invandrare från olika länder, med olika religioner, där fanns jätterika med enorma hus och pool och de som hade det riktigt knapert att få ihop till det nödvändigaste. När jag gick i den kommunala skolan genomsyrades hela livet av samma världsbild, den fanns i skolan, den fanns hemma, den fanns på tv…det var underbart att i 3 år då jag gick på den kristna friskolan få möta något annat, få en liten fristad där jag slapp vara i minoritet hela tiden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *