Kaffeproblem på internationella kvinnodagen

I morse, fem minuter innan klockradion sätts igång kryper det ner en lite kall tioåring i min säng och kramar om mig:
– Mamma, vad vill du ha till frukost?
– Mmmm, vad sa du?
– Vad vill du ha till frukost? Ska du ha bröd?
– Mmmm, ja, och kaffe!
– Nä, det kan jag inte göra, så det får du göra själv. Vänta här och gå inte upp, så ska jag fixa frukosten.

Några minuter senare kommer sonen och drar av mig täcket medan han meddelar att frukosten är serverad. Ja, förutom kaffet då.
– Mamma, det är internationella kvinnodagen idag så då får du inte göra något här hemma utan det ska jag göra. Vad ska du ha för mat i kväll?
– Nä, det vill jag nog inte ha någon för vi fikar så mycket på konferensen i eftermiddag och då blir jag så mätt.
– Ja, visst ja!

På konferenstiden blir jag uppringd av sonen:
– Mamma, jag ska göra något till dig. Men jag säger inte vad!

Några minuter senare ringer det igen:
– Mamma, hör jag en förtvivlad röst. På receptet står det "matfett". Vad är det?
– Det är samma sak som margarin. Ta du det.

Efter en halvtimme ringer det på mobilen:
– Mamma, margarinet vill inte blanda sig med sockret. Vad ska jag göra?
– Låt det stå ett tag så blir det mjukt och lättare att blanda.
– Ska jag använda elvispen?
– Nej, det räcker att blanda med en gaffel.

Ännu lite senare:
– Mamma, det står att jag ska ta kallt kaffe, men jag kan inte koka kaffe.
– I skåpet ovanför spisen står en påse pulverkaffe. Värm vatten i vattenkokaren och häll det i en mugg. Sedan tar du ungefär en och en halv tesked pulverkaffe i muggen.

Ny telefonsignal:
– Mamma. Jag hittar inte kaffet.
– Det står i skåpet ovanför spisen. Eller kanske ovanför frysen. Titta efter!
– Ja, nu hittade jag det. Och mamma, jag hällde varmt vatten i margarinet för att det skulle bli mjukt. Skulle jag det?
– Nej, egentligen inte, men det gör inget. Häll i lite extra havregryn bara.

Sedan ringer det inte mer, så jag antar att sonen fixat vad han skulle. Jag promenerar hem och möts av en besviken son som inte alls är nöjd med den smet han blandat.
– Men det blev ju inget bra, så du får ingen överraskning.
– Jodå, visst är det bra. Låt mig bara blanda lite så kan du baka ut sedan.

Och sonen rullar chokladbollar, lägger i tallriken med pärlsocker, rullar runt dem så de blir vita och sätter in dem i kylskåpet. Lite senare smaskar vi i oss ett par stycken till kvällsteet. Mmmm, vilken tur det finns pulverkaffe!

6 reaktioner till “Kaffeproblem på internationella kvinnodagen”

  1. Åh vad mysigt! Sådant kan verkligen göra ens dag, även om det är lite påfrestande medan de håller på:-)

  2. Det där låter så härligt. Nu är ju min ”unge” liksom så vuxen att hon inte ringer och frågar om recept längre, det är jag som frågar henne, men jag minns när hon var sju år och älskade att baka, och kom in till mig med måttsatsen och frågade ”Mamma, en msk, vilken är det?” och så blev det alla möjliga goda kakor och bakverk av det där som jag bara fanns i bakgrunden till och sade att jag inte kunde baka – fast det blev jag som fick städa upp i köket efter hennes bakande.
    Det var väldigt länge sedan det där, men roligt att återerinra sig pga din berättelse. De är allt fantastiska våra barn.

  3. Vilken liten gullig en… hoppas han fortsatter att vara sa for da blir den han ’gifter’ sig med en lycklig en!

  4. aha: Jo, jag myste för fullt hela dagen. Trots alla påringningar under konferensen.

    Kerstin: Ansträngningen barnen gör uppväger mer än väl röran de lämnar efter sig. Även om jag skulle önska att även disken fixas lite oftare. Men, men, man kan ju inte få allt…

    ilva: Nääää, inte får han gifta sig! Han ska stanna hemma som alla andra italienska ”mammoni” och baka åt sin mamma. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *