Har det blivit någon bloggutveckling för min del då? Ja, vad jag tycker själv så blir det mer spontana inlägg än tidigare. I början satt jag gärna och filade på orden i anteckningar innan jag laddade upp inlägget. En fördel med det är att jag har kvar de förrsta månadernas inlägg på hårddisken, de som försvann när "Sassas samlade svammel" version 1 drogs in av bloggi.
Så här löd mitt första blogginlägg, den 28/2 2005:
"Blogga? Jag? En gammal tant!
Nu är jag här i alla fall. För att prova på det här skrivandet på nätet. Det som blivit så poppis. Men frågan är om jag orkar hålla på. Med tanke på jobb och andra heltidssysselsättningar. Tänker tillbaka på det privata dagboksskrivandet från tolvårsåldern och fram till dess jag lämnade Sverige och verkligen fick anledning att skriva om det som hände runt om mig. Men då slutade jag skriva och började uppleva omgivningen i stället. Kan det vara så att jag nu inte upplever så mycket längre och därför känner ett behov att sortera alla tankar i skrift?
Numera kommer orden direkt när jag skriver mina inlägg, vilket förstås har nackdelen att de inte kommer att finnas kvar om nu webblogg också tänker dra in på sin gratistjänst.
Så nu fick du som läser här en förklaring till varför jag kallar bloggen Sassas samlade svammel 2. Ettan försvann i ett intet! 🙁
Berätta något om dina upplevelser i Italien. Rom heter väl huvudstaden 🙂 men vad mer? Spagetti, vespor, Fiat, kultur, vackra svenska flicka, sol, bad. Själv har jag varit i Alassio en gång i tiden! På den tiden man gillade sol och bad.
Grattis, eller vad man ska säga 🙂
Grattis på födelsedagen :-), man finns inte om man finns på nätet som bekant.
Jag glömde min födelsedag, trodde att den var i februari, men den var redan i början av januari, så det blev ingen tårta till den.
Kvinnlig 40-talist: Om Italien har jag berättat en hel del på min hemsida. Länken dit hittas i vänsterkanten. Alassio känner jag inte till. Jag bodde i Brianza, som ligger norr om Monza, där Ronny Pettersson förolyckades en gång med sin formel 1-bil. Motorljuden från Monzabanan hördes ända till den by jag bodde i, 1 mil därifrån.
Magistern och Kerstin: Tackar för grattandet!