Näpp, jag såg inte finalen!
Jag sysslade med derivator, exponentialfunktioner och ekvationssystem och det var bra mycket roligare än att titta på en liten svart cylinderformad tingest som forslades fram och tillbaka på ett i stort sett friktionsfritt underlag.
Jo, det är kul att någon gång få använda lite av den matematik jag lärt mig så mycket av, men nästan glömt bort. Den matematik jag sysslar med i jobbet rör som mest enkla ekvationer och lite algebra på en mycket låg nivå. Och med ibland helt ointresserade elever, även om många faktiskt också vill lära sig.
Eftermiddagen idag blev den andra på kort tid med en väninnas dotter som kämpar med C-matten, som hon snart ska testas i på det nationella provet. Det är roligt att sitta med en elev som faktiskt gillar matten och som också får den där tillfredsställelsen efter att ha löst ett riktigt svårt problem, den känslan som jag minns som så härlig, därför att problemet var svårt, men jag, jag klarade det! Jag upptäckte sambanden i matematiken, kunde se hur räknelagarna skulle användas!
Matematik är roligt! Så det så!
Andra bloggar om: matematik
Kanske är detta chansen till ett friår?
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=525785&previousRenderType=2
Lycka till! 🙂
Haha! Tack för den länken Britt! Men jag skulle först behöva säkert minst tjugo friår (om ens det räcker) för att lösa något av de hittills olösta matteproblemen man nämner i artikeln. Och innan de tjugo åren är till ända har jag redan uppnått de slutliga friåren, dvs. pensionsåren. 🙂