Friårsfunderingar

Jag funderar ibland på att söka friår. Funderingarna slutar alltid med att jag inser att jag är för feg och inte vågar gå ner i inkomst. Att klara mig och min son med bara 85 % av a-kasseersättningen (som i sin tur är 80 % av min ordinarie lön) skulle nog inte gå. Det betyder ett inkomstbortfall på 32 %. Men jag funderar också på vilka fördelar ett friår skulle innebära:

  • Mer tid för pojken, tid som jag inte alltid hinner ge honom idag, p.g.a. lärarjobbets karaktär.
  • Möjligheten att studera någon intressant universitetskurs.
  • Vila.
  • Resa.

Och så tänker jag på nackdelarna:

  • Sämre löneutveckling lär vara ett faktum.
  • Frånvaro betyder alltid ett informationsglapp och svårare att komma tillbaka.
  • Och så den största nackdelen – ekonomin blir betydligt sämre.
  • Och frågan är om jag inte också kommer att sakna lärarjobbet och bara längta tillbaka.

I Sydsvenskan läser jag att det faktiskt finns en massa friårsplatser kvar i Skåne. Undrar om det finns någon skånsk matte- och NO-lärare som vill byta ut en trött dito ett tag framöver. Har mina tvivel faktiskt.

Förresten, kan man inte få friåret på deltid i stället? Det hade passat mig mycket bättre. Inte sååå stort inkomstbortfall och inte sååå stor saknad, men ändå tid tillräckligt över för att göra något annat. Tänk att få jobba två dagar och sen vara ledig de övriga fem!


Andra bloggar om: friår

5 reaktioner till “Friårsfunderingar”

  1. Lotto, eller någon spelform som kan ge några miljoner, verkar vara enda möjligheten för oss vanliga dödliga att kunna unna oss ett friår…

  2. En nära anhörig till mig ansökte och friår och fick beviljat, men då satte arbetsgivaren stopp för det hela genom att vägra att ta in en ersättare.
    Så mysiga arbetsgivare är idag 🙁

  3. Magistern: Nej, på spel riskerar man bara att förlora pengar, aldrig att vinna!

    Kerstin: Och det fanns alltså någon som skulle kunna ersätta din anhöriga? Vad hade arbetsgivaren för motiv till sin vägran?

  4. Det är väldigt få jobb som är oersättbara.

    Tycker att friåret verkar vara en ganska god tanke och visst måste det väl finna övertaliga lärare som kan ta ditt kall på sina axlar ett år? Här i Göteborg hade det i alla fall inte varit några problem.

  5. Nej Farsan Baloo, ännu finns en hel del tjänster att söka i södern. Vi får inte ens tag i vikarier när vi behöver. Inga lärare som ligger och plaskar i vikariepoolen och vill upp! Bara några nykläckta gymnasieelever.

    (Men kanske, kanske, det blir avskedanden till hösten, när elevantalet går ner och pengarna ska sparas.)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *