Nu!
Äntligen!
Nu har jag fått klart massor av planering inför terminsstarten i morgon!
Läget är i stort sett under kontroll och nu känns det bara bra.
Det där med planering förresten:
Jag är oftast väldigt noga med att planera lektionerna och skriver gärna upp för mycket än för lite i mina anteckningar (datorskrivna numera) om vad jag ska gå igenom, vilka arbetsuppgifter eleverna kan syssla med, vilka frågor vi kan diskutera i ämnet, vilka laborationer som jag kan förbereda, vilka texter i läroböcker som ska ges i läxa osv. Och ofta har jag med någon extra uppgift ifall det skulle bli tid över.
Sedan när jag står där med eleverna i klassrummet så händer det allt som oftast att jag helt struntar i planeringen eftersom det händer något annat, t.ex. att en helt annan diskussion kommer upp som är betydligt intressantare än det jag tänkt ta upp. Det räcker att någon elev frågar om något som h*n undrar över och som rör området. T.ex. som den gången vi skulle syssla med krafter och en elev undrade vad som var upp och ner på jordklotet. Diskussionen utsträckte sig till att handla om årstider på olika platser på vår jord och om plattektoniken för att sedan komma in på det egentliga ämnet: gravitationskraften.
Jag planerar alltså ofta för att sedan improvisera!
Och det är faktiskt då det är roligt att vara lärare!
Men också det som kräver mest erfarenhet.
ja det tyckte jag med nar jag undervisade; de dar sidostegen man kunde ta nar man hade en ordentlig stomme att falla tillbaka pa om det behovdes!
Fast det händer också att jag inte planerat så noga och faktiskt improviserar riktigt ordentligt. Jag är förundrad över att eleverna inte märker hur pass dåligt förberedd man ibland kan vara.
Skillnaden mellan en lärare och skådespelare är ibland hårfin.
jomen du har ju basen dar! Du vet ju vad det ar du talar om sa att saga! Det ar ju darfor du kan gora det utan att det marks!
Eller så vågar eleverna inte säga något och låtsas som ingenting, fast de kanske innerst inne undrar vad jag pladdrar om. Kanske…