Sandra har i
blogstafetten gett mig ämnet
Varför man ska spara pengar och det kan ju tyckas vara en enkel uppgift att ta sig an, men ju mer jag funderar desto mer komplext blir påståendet.
Jag började med att fråga tioårige sonen vad han tyckte och fick ett snabbt svar: "För att man ska ha pengar i framtiden, för tänk om man slösar bort hela lönen på en vecka. Då har man ingenting på tre veckor."
Innan vi människor började spara på pengar, sparade vi på andra saker, sådant som vi numera kan köpa för pengarna vi sparat. Sparandet och samlandet ligger inbyggt i oss. Vi planerar jämt och ständigt inför den osäkra framtiden och sparandet blir en investering inför kommande dagar. Ordspråket säger ju: "Den som spar han har."
Sparar vi inte måste vi låna när vi behöver något som vi inte har pengar till, och det vet vi hur vanligt det blivit när larmrapport efter larmrapport informerar oss om alla dem som hamnat i skuldfällan. I denna lömska fälla, varur vi slipper endast genom sanering, vill ingen hamna och därför bör vi spara.
Vilka fördelar finns då med att spara i stället för att låna? Jo, för det första slipper vi betala ränta på sparade pengar och får i stället ränta, även om den numera är försumbar på ett vanligt bankkonto. Men det finns ju andra möjligheter att spara pengar, i madrassen och i fonder eller aktier. Förhoppningsvis förlorar vi i alla fall ingenting på att göra det.
Mycket annorlunda kan det bli om vi förflyttar oss bakåt i tiden till ett annat land utanför den rika världen:
Om man år 1988 i Nicaragua ägnade sig åt att spara pengar ansågs man som färdig för dårhuset. Anledningen var mycket enkel: den galopperande inflationen åt upp pengarna, så att den lön du fick i slutet av månaden efter bara en vecka var helt utan värde. Om jag minns rätt hade Nicaragua det året världsrekord i inflation:
trettiosex tusen procent! I alla fall så skrev jag det i
ett brev hem.
Spara pengar, förstår man då, är helt förkastligt. I stället ägnar man sig åt motsatsen till spara, dvs. slösa.
Och därmed är jag i minnet tillbaka i min barndom, då Den Stora Sparbanken delade ut Den Lilla Tidningen Lyckoslanten till alla skolbarn. I den kunde man läsa om Spara och Slösa, två flickor jag föreställer mig bodde i två skilda länder. Spara i det rika landet där alla hade råd att spara, om än så lite som en tioöring i veckan. Slösa i det fattiga landet där pengarna skulle rulla för att inte bli helt värdelösa. Nä, så var det nog inte, men det skulle kunna vara så.
Ett annat barndomsminne dyker plötsligt upp:
Thore Skogman som sjunger om "Ja se pengar, ja se pengar, är till bekymmer för fattig och för rik."
Jag själv då. Ägnar jag mig åt dygden Spara Pengar?
Nej, inte så väldans mycket utan är ordentligt skuldsatt efter långvariga studier och ett lägenhetsköp i höstas. Sparar gör jag bara till pensionen, men tänker ibland att vad ska det vara bra för, att gnida och gneta för att om ett par tiotal år få några kronor mer att leva på. Kanhända lever jag inte så länge till. Är det då inte bättre att använda pengarna nu?
Medan jag tänker på detta fortsätter jag att spara till pensionen, för spara pengar ska man ju. Eller hur?
Och så var mitt stafettuppdrag slutfört och jag lämnar över pinnen till Andreas Ekström. Eftersom han är kulturskribent på Sydsvenskan vill jag att han redogör för sin syn på mångkulturåret. Ämnet blir alltså: Mångkulturåret 2006 – en flip eller flop? Måtte han nu inte ha skrivit om detta i sina bloggar!
Andra bloggar om: blogstafetten
Tack för det sassa!
Fick jag ännu mer att fundera över…
Och jag kan inte låta bli att undra vad du själv tycker om sparande…?