Det här blir svaret på kommentarerna till gårdagens blogginlägg:
Orsaken till varför jag undrar över kostnaden för min sjukhusvistelse är att jag tänker på vad som skulle hänt med en liknande patient i ett land utan det sjukförsäkringssystem vi har i Sverige. Hur mycket pengar hade en sådan patient fått slänga upp för att bli botad? Hade hon klarat av att betala eller hade hon fått gå obotad?
I USA hade det utan en privat sjukförsäkring antagligen varit omöjligt eller det finns kanske andra system som går in? Någon som vet?
I ett fattigt land hade patienten antagligen inte haft så stort val om hon ens fått chansen att upptäcka sin sjukdom. Jag har läst att just livmoderhalscancer är den cancerform som dödar flest kvinnor i Latinamerika (sid 18-19 i pdf-filen!) och av världens alla fall av livmoderhalscancer drabbar 80 % kvinnor i fattiga länder. Där finns inget screeningprogram liknande det vi har i Europa.
I Italien vet jag att det hade varit betydligt billigare för mig att bli botad. Varken husläkare eller sjukhusvård kostar, i alla fall så minns jag det så. Läkemedelskostnaden har också ett högkostnadsskydd. Berlusconi kan förstås ha ställt till det på sistone. Ilva vet säkert.
Här i Sverige får man betala högst 900 kronor för all sjukvårdande behandling under ett år. Dvs. såväl allmänläkarbesök och specialistläkarbesök som sjukgymnastik och annan behandling. Inläggning på sjukhus kostar därutöver (i alla fall i Skåne län) 80 kr dygnet. För läkemedel finns också ett högkostnadsskydd så att man efter att ha betalt 900 kr endast betalar halva priset och som mest under ett år behöver man inte betala mer än 1800 kr. Totalt per år alltså 2700 kr + eventuell kostnad för sjukhusvistelse, i mitt fall 480 kr. Inte alls oöverkomligt om man har en något så när vettig inkomst. Och har man ingen inkomst får man nersättning av avgifterna.
Så trots alla klagomål på kostnader och sjukvård som inte räcker till ibland, så får jag ju säga att i ett globalt perspektiv så har vi det så himla bra här i landet Sverige.
Jo har ar det faktiskt ratt bra fortfarande, trots Berlusconi men sa bor jag ju i Toskana som ar valdigt valorganiserat. Kostar mindre har an i Sverige, vi betalar aldrig nar vi gar till huslakare eller nar de kommer hit, receptbelagda mediciner kostar lite osv. Och jag tanker ofta pa hur bra vi har det jamfort med andra lander o da inte bara fattiga lander men aven USA till exempel!
Visst, det minns jag att husläkarna ofta gjorde hembesök om man var mycket dålig. Det gör väl nästan aldrig läkare i Sverige?
Minns också att jag blev imponerad av den italienska sjukvården när jag kom dit. Just att den är så lätt att nå. Ingen tidsbokning hos husläkaren utan bara direkt till mottagningen och sitta en stund och sedan in till honom/henne. Värre var det förstås när man skulle till specialistläkare för det gick inte att boka på telefon utan det var till att åka till sjukhuset för bokning.