Simning och sauna – en lisa för själen

Att röra på sig med jämna mellanrum (och inte jämt sitta vid datorn och blogga) gör gott både i kropp och själ. Nu är jag väl ingen sådan där extremmotionär utan mer en vardagsmotionär, dvs. jag tar cykeln till jobbet varje dag och känner att jag mår bra av det. Sen springer jag ju i trappor en hel del när jag väl är där och sitter faktiskt mycket sällan ner. Det sägs förresten att lärare är en av de yrkesgrupper som tar flest steg på jobbet, i alla fall enligt en artikelserie Sydsvenskan hade för några år sedan.

För ca två år sedan infördes på min arbetsplats ett friskvårdsavtal som innebär att kommunen sponsrar olika motionsaktiviteter med 500 kr per år. Jag valde att lägga min tid på simning och var varje fredag gäst på stadens badhus där jag simmade och simmade, längd efter längd.

Innevarande år har jag dock varit en dålig motionär, mycket p.g.a. annorlunda schema men ärligt talat också för att jag varit en smula för lat. Eftersom jag nu är sjukskriven och väntar på operation, tänkte jag det var dags att återuppta simningen och har i veckan som gått tagit mig en lugn promenad till badhuset varje förmiddag och riktigt njutit av att glida fram i vattnet i en nästan folktom bassäng med 27-gradigt vatten. Hjärnan har lugnat ner sig och kroppen har fått sin välbehövliga uppryckning inför operationen.

Och det bästa av allt är bastun efteråt, även om den inte slår en finsk sådan, liknande den på fotot här som jag tog i Helsingfors för något år sedan.