Sydsvenskan skriver i en serie artiklar om det de kallar kunskapsglappet, framför allt på universitetsnivå. I dagens tidning läser jag i ingressen:
"Godkänn – och din institution får pengar. Underkänn, och du drar på dig mer obetalt rättnings- och handledningsjobb. Dessutom, en lärare som underkänner för många studenter får finna sig i att bli ifrågasatt av sina chefer. Institutionen är beroende av studenternas poäng för att få pengar."
Detta gäller som sagt på universitetsnivå och just i det här fallet på Lunds universitet. Om vi raderar den första och den sista meningen skulle jag vilja säga att det också gäller svensk grundskola. Dagens lärare på alla nivåer bör, för att inte överhopas av extra arbete, godkänna så många elever som möjligt. Har du alltför många icke-godkända elever kan dina pedagogiska färdigheter dessutom bli ifrågasatta av skolledningen och därmed kan en förväntad löneökning kanske inte bli lika hög som den borde bli.
Nu är det ju inte så att endast läraren påverkar hur pass väl eleven klarar av sina studier, även om det ofta bortses från detta faktum. Kommer ihåg hur en lärare på min skola för några år sedan vägrade godkänna flera elever i en av sina klasser. Hon menade på att hon klart och tydligt följde kunskapsmålen och därmed hade rätt att inte godkänna flera av eleverna. Förstås blev hon inkallad till dåvarande rektor som ifrågasatte hennes pedagogiska förmåga. Läraren stod på sig och rektorn fick ge sig. Samma lärare hade i andra klasser många elever med mycket bra resultat, men detta togs förstås inte upp.
Jag kan tillägga att samme rektor även försökte påverka mig att skriva in ett godkänt betyg för en elev jag inte godkänt. Jag vägrade, men rektorn skrev in betyget. Hur detta slutade är en annan historia som kan förskräcka somliga och som jag inte tänker berätta nu.
Så oerhört frustrerande! Visst har jag också märkt att rektorer inte blir så glada när man har många underkända elever, men jag har aldrig blivit ifrågasatt dock. Kanske det beror på att jag är mycket mycket noga med att dokumentera allt jag och eleverna gör. Fast det gör säkert du också!
Visst hade jag allt dokumenterat och vi var dessutom två lärare som var fullständigt överens om ett icke-godkänt. Rektorn blev uppringd alltför många gånger av elevens förälder och gav till sist vika för de påtryckningarna.
Numera har jag en annan rektor, som dock byts ut till årsskiftet.
Jojo, det var inte alls svårt att räkna ut att det skulle bli precs så. Ibland undrar jag om nyliberaler, eller de socialdemokrater som försöker tillämpa nyliberala incitamentsstrukturer tänker överhuvudtaget.