Lördagar är marknadsdag i den lilla italienska byn jag en gång bodde i och nu är på återbesök i. I strålande sol gick äldste sonen och jag för att köa på den välbesökta marknaden. Uppskuren skinka vid ett stånd, ägg vid ett annat stånd, ost vid ett tredje och slutligen frukt och grönt vid ett fjärde.
Jag hade glömt lite av den kökultur som råder här. Det gäller att noggrant bevaka sin plats och hojta till ordentligt när det är ens tur annars går den snabbt till någon annan som ser sin chans att komma före. Gör man som i Sverige och stillsamt väntar på sin tur lär man få vänta extra länge.
Att köa på marknaden tar dessutom ganska lång tid eftersom den är välbesökt. En halvtimme i skinkkön är ingen ovanlighet eftersom man inte har så brått och ofta upptäcker något annat i marknadsståndet som man behöver. Det är säkert en del av strategin för att få sälja så mycket mer. Själva gick vi hem med åtminstone fyra varor mer än vad vi tänkt oss: två hekto bologna i skinkkön, en påse patatine fritte i äggkön(!), ricotta fresca i ostkön och mandaranci i grönsakskön.