Den värsta chocken har lagt sig och hjärnan har långsamt tagit in vad som ska ske. Försöker hitta det positiva i vad som hänt:
-
Sjukvården fungerar trots alla larmrapporter bra i Sverige och många underbara människor gör vad de kan för att patienterna ska ha det bra.
-
Faktiskt så kom jag tidigt under läkarvård.
-
Varje år upptäcks 450 kvinnor i Sverige med samma sjukdom och av dem överlever 60 % i tio år. Jag är säkert en av dessa.
-
Många vänner och kollegor bryr sig verkligen och ställer upp med både öron och annat.
-
Utan att känna dåligt samvete kan jag tänka mer på mig själv och på dem som är beroende av mig.
-
Jag får vara hemma och vila upp mig.
-
Och då hinner jag såväl läsa andras bloggar som blogga själv.
Jo, allt ska säkert gå bra! Jag är optimist innerst inne.
Jag vet inte vad som hänt dig Susanne, livmodercancer, bröstcancer, men håll modet uppe och jag ska tänka på dig, även om det kanske inte är någon tröst.
Känner dock ett antal människor som överlevt båda dessa sjukdomar mycket längre än 10 år, samt även människor som överlevt andra cancersjukdomar längre än så.
En stor kram
från Kerstin
Även om det bara är via din blogg, så finns vi iallafall här för dig. Hoppas att du känner våra varma tankar.
/Bosse.
Visst är det en tröst att veta att andra tänker på en! Känner era tankar värma och lindra oron.