Felaktiga fördomar

Idag sitter jag och skrattar åt mig själv och mina fördomar. Jo, visst har jag fördomar, jag precis som alla andra, antingen man är medveten om dem eller ej.

För en gångs skull fick en av mina sjuka kollegor en vikarie tillsatt och det var minsann på tiden. Kollegan har varit sjuk mer än en vecka och inte förrän idag kom en vikarie efter att vi andra i arbetslaget ryckt in så gott vi kunnat för att eleverna inte skulle springa i korridorerna.

Nå, till saken:
Vikarien visade sig vara en person med svart hud, något mycket ovanligt i min lilla småstad, i alla fall som skolpersonal. När jag kom in i arbetsrummet efter min första morgonlektion satt han där och undrade över de lektioner han skulle ha. Som vanligt hälsade jag och försökte att låtsas som ingenting, medan jag tänkte att det här nog inte kommer att gå vägen. Jag antog att eleverna skulle bete sig illa och behandla honom på ett nedlåtande sätt. I minnet fanns alla kommentarer från elever när någon s.k. icke-svensk har hållit i lektionerna och det har inte varit några trevliga saker en del yttrat.

Men, mina fördomar om elevernas beteende var felaktiga och lektionerna har fungerat precis som de skulle för vikarien. Och jag har kommit till insikten att det inte är en persons ursprung eller utseende som har betydelse för elevernas bemötande utan i stället är det personligheten och förmågan att möta eleverna på rätt sätt.

Förresten hade vikarien och jag i en paus ett mycket intressant samtal om globaliseringsfrågor och han berättade dessutom att han funderade på att utbilda sig till lärare.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *