Timplanelös skola?

Aha har bett mig svara på ett inlägg hon skrivit angående en debattartikel i DN. Det handar om en skola utan timplan vilket antagligen kommer att införas i alla svenska grundskolor.

Jag jobbar i en kommun där försök har pågått under ett par års tid med timplanelös undervisning. Båda mina pojkar har gått i skolan med endast kursmålen som rättesnöre. Jag själv jobbar på en högstadieskola där vissa arbetslag lagt om undervisningen så att de endast har några enstaka traditionella lektioner, medan resten av tiden i skolan kallas för bearbetningstid, då eleverna får välja bland de uppgifter som de behöver jobba med. I mitt arbetslag har vi däremot följt den gamla timplanen med några få undantag.

Som alltid finns det både för- och nackdelar med ett visst system. Först och främst tycker jag att det måste vara målen som ska styra och då vet man som pedagog att olika elever behöver olika lång tid på sig för att nå dem. Att då låta timplanen styra verkar befängt.

I verkligheten ser jag dock att problem kan uppstå om det inte finns tillräckligt med lärare eller andra vuxna i skolan (vilket är en bister verklighet idag). Varje elev behöver uppmärksamhet och uppföljning för att få hjälp med att kunna se med vad h*n behöver arbeta för att nå målen. Det blir lätt för en elev som inte är van att ta sitt ansvar att bara glida med utan att kanske nå målen. Även en del mycket studiemedvetna elever kan förlora på ett utpräglat målstyrt system. Min äldste son var i början av sin skolgång mycket målinriktad och jobbade flitigt med läxor och andra uppgifter. På högstadiet fick de klart och tydligt veta vad som skulle nås för godkänt och fick sin tid till det. Om de blev klara före utsatt tid, brydde sig många inte om att fortsätta med andra uppgifter, eftersom de tyckte de jobbat tillräckligt. De hade ju nått målen och tog helt enkelt en paus i väntan på nästa arbetsområde.

En annan risk med ett endast målstyrt utbildningssystem blir att de "stora" ämnena får mer tid, speciellt de ämnen som vi utnämnt till basämnen, dvs. svenska, engelska och matematik. Det kan betyda att ett litet ämne som t.ex. teknik får alldeles för lite tid och att man kanske inte når målen där.

Flexibiliteten i en skola utan timplan är lockande. Möjligheten att satsa på temaarbete och ämnesintegration blir mycket stor. Jag skulle vilja arbeta mycket mer tematiskt och då med teknikämnet som utgångspunkt, vilket jag också gjort med en del klasser. Det fungerar med det system vi i vårt arbetslag har valt, där vi egentligen har ett schema med alla ämnen införda med ett visst antal minuter, men där vi ofta frångått tiden till förmån för temaarbeten som utvecklat även andra sidor hos eleverna.

Det bästa vore antagligen ett system med en garanterad minsta undervisningstid för de "små" ämnena, men att det är målen som styr överlag.

Blev hon nöjd nu, tro? Aha, alltså!

4 reaktioner till “Timplanelös skola?”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *