Matematik- och språkundervisning

Pratade på telefon med äldste sonen i Italien. Än har han bara gjort en massa tester i de olika ämnena och verkar inte ha kommit igång ordentligt med sina studier. Fransktestet gick utmärkt och även italiensktestet, trots att han aldrig läst italienska i skolan. Däremot gick inte mattetestet något vidare, trots hans starka VG från den svenska grundskolan. Och jag hade det på känn, mattelärare som jag är. Svensk matteundervisning är inte som italiensk sådan.

Sveriges radios program skolan tog upp just matteundervisningen idag. Man menar att svenska elever har betydigt sämre kunskaper i matematik idag än för tio år sedan och att glappet mellan de som kan och inte kan har ökat. Gentemot omvärlden halkar vi efter allt mer.

Jag håller med om mycket som sägs i programmet, speciellt det om orsakerna till utvecklingen: Att man under tidigt nittiotal skar ner betydligt på resurserna till skolan.

En sak jag skulle vilja tillägga om matematikundervisningen är något som går tvärtemot den uppfattning som verkar vara allenarådande. Jag tror att man förbiser att elever faktiskt måste traggla en hel del med olika matematiska begrepp. Numera tycks den gängse uppfattningen vara att det räcker att förstå det man gör så klarar man matten. Min erfarenhet är i stället att först så får man förståelsen för ett nytt begrepp, men sedan måste man öva så mycket att det sitter i ryggmärgen. Tänker man efter så är det ju likadant med språkinlärning. Först lär du dig de nya orden och förstår dem, men sedan måste du för sjutton gubbar öva på att använda dem för att de ska sitta. Inte sjuttsingen kan man klara matten på bara förståelse! Övning ger färdighet! Inte bara i språk utan även i matte!

5 reaktioner till “Matematik- och språkundervisning”

  1. Håller fullständigt med! Språk är väl det ämne efter matte som eleverna (i alla fall på gymnasiet) har svårast för. Man är helt enkelt inte längre van att behöva sitta och traggla hemma längre, utan tror att det ska räcka att man har förstått t.ex. en grammatisk regel. Mina elever ber mig förklara samma sak lektion efter lektion, enligt mig, bara för att de inte förstår att de måste öva hemma, utan tror att jag ska kunna lära dem allt på lektionstid (eller så är det för att jag är dålig på att förklara :-)) I stort tycker jag att det är det som saknas i den svenska skolan, insikten om att man måste befästa de kunskper man fått, genom att öva och öva. Ofta tror eleverna att det räcker med att ”ha förstått”, ”ha skrivit något”, ha tyckt något”.

  2. Jag tycker det är konstigt att det hela tiden sägs att ungdomar idag inte är bra på matematik. När min yngste son som går i åttan har läxa är det väldigt komplicerade, krångliga, svåra och avancerade uppgifter tycker jag. När jag gick i åttan hade vi inte alls matematik på den nivån.

  3. Håller med dig helt Sassa!
    Det räcker inte med att förstå när det gäller matematik och språk. Man måste traggla och träna för att det ska sitta ordentligt -i ryggmärgen som du skriver.
    Matematikkunskaper kan inte forceras fram. Själv hoppade jag över första klassen i realskolan, tentade in alla ämnen, och även om jag klarade tentan och förstod matematiken just då, så blev jag handikappad under resten av tiden i realskolan, av den forcerade inlärningen, både vad gällde språken och vad gällde matematiken.

  4. Jag tror du har en poäng där Sassa. Jag tror också att Chadie är något på spåren.

    Är det inte så att vi försöker pressa in för många moment? Om man sliter med tabellerna och positionssystemet tills det sitter som ett rinnande vatten kan lärarna i de högre årskurserna lätt gå vidare. Som det är nu pressas det in så fruktansvärt många olika områden att eleverna inte kan multiplikationen när de kommer till sjuan!

  5. Jag skulle också tro att tiden för matteundervisningen har krympt, även om antalet lektioner kanske är detsamma som för tjugo år sedan. Men mycket tid går bort till andra aktiviteter.

    De delar av matematiken som fått stryka på foten är algebra och bråkräkning till förmån för problemlösning, ett nog så svårt område. Eleverna uppmuntras ofta att tänka och lösa problem på sitt eget sätt. Ibland tror jag att det är alltför mycket problemlösning utan att man har bra metoder. De tas inte upp på samma sätt som förut. T.ex. använder jag själv oftast ekvationslösning vid svårare problemlösning och då blir det ofta mycket lättare. Men eftersom ekvationslösning inte tas upp så mycket har inte eleverna verktygen för de svårare problemen utan måste i stället tänka på andra sätt. Och då kan det bli mycket svårt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *