Det första gällde handbollsklubben och jag kom bara fem minuter för sent. Fick dock lämna mötet före utsatt tid för att hinna till skolans föräldramöte. Nu hann jag ju inte utan kom hela tio minuter in på mötet och gled in på en stol nära dörren. Det skulle mina elever känt till, att jag kommer för sent till möten alltså.
Jag är en sådan där plikttrogen mamma som ställer upp på alla föräldramöten jag kan gå på. Vet ju själv hur det är att som lärare endast nå en del av klassens föräldrar. I kväll lyckades jag men det har också hänt att jag bara inte klarat att delta på sönernas föräldramöten p.g.a. min skolas föräldramöten. Minns att det ett år faktiskt var så illa att båda sönernas föräldramöten låg samma kväll som det jag själv skulle ha med en ny klass. Då fick jobbet gå först.
Ensam mamma hinner inte alltid det hon vill och kan inte dela på sig.
Visst är det lite pinsamt det där att själv vara lärare, men inte komma på föräldramöte/komma försent. Vi är ju två (båda lärare), men hinner sällan på alla barnens möten.
Jag minns hur det var… vi turades om att gå. Jag skötte det kulturella och maken allt med sport. Blev ungefär lika. Jag valde helst bort skol-föräldramöten pga mitt jobb…
Och nu… sitter jag barnvakt när mitt barn går på föräldramöten…
Så fort det gick hit…
aha: Nää, jag tycker inte det är speciellt pinsamt att komma för sent. Hejar bara glatt på de församlade och sätter mig ner. Fast jag vet att mina elever skulle kommenterat det, eftersom jag i jobbet är noga med att de ska passa tiderna.
bloggblad: Jo, det går undan med barnens växande. Just denna höst har jag insett att den yngste sonen är så pass gammal att han inte längre behöver min mamma som barnvakt. Upptäckte igår kväll att han passat på att prata med flickor på telefon medan jag var på mötena. I över en timme!!! Hmmm…