Den elfte september

Jag tror det är många som har varit lite oroliga den här dagen som nu närmar sig sitt slut. De som varit oroliga kanske är en aning vidskepliga och tänker på de händelser som ägt rum och förväntar sig något liknande även i år. Eller det kanske ska vänta tills nästa år? För tänk, det var fyra år sedan tornen kastades omkull av flygplanen och två år sedan Anna Lindh dog efter knivdådet på NK. Vartannat år sker det något hemskt, eller hur?

Nej, inte tror jag då att det är någon "vartannatårsotäckhändelse" som ska ske just den här dagen, men sonen har idag gått runt och pratat om det inträffade och kommenterat att idag är det en riktig otursdag. Han minns uppståndelsen, trots att han bara var sex år vid den första händelsen.

Jag förknippar dock inte den här dagen mest med de nämnda händelserna utan med en nyhet för 32 år sedan, då, när Chiles valde president Salvador Allende störtades i en grym militärkupp ledd av Augusto Pinochet. Det blev början till mitt engagemang i flyktingfrågor och även till att jag så småningom sökte mig ut som volontär till ett annat latinamerikansk land: Nicaragua. Många blev de latinamerikaner som fick sin tillflykt i det nordliga Sverige och en liten del av dem blev mina vänner för livet.

Och nu är snart dagen slut utan att vi behövt få någon ytterligare hemskhet att förknippa med den elfte september. Peppar, peppar …

4 reaktioner till “Den elfte september”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *