WHO inleder idag en internationell amningsvecka då man propagerar för att alla barn ska ammas helt tills de är sex månader.
Enligt SVT:s hemsida har amningen minskat i Sverige under de senaste åren, mycket beroende på att dagens kvinnor föder barn sent i livet, är mycket mer aktiva med andra göromål och därför inte vill binda sig så länge med amning.
Det kanske inte är hela världen här i Sverige om inte alla barn ammas enligt de riktlinjer som WHO anger. Värre är det däremot i de länder där tillgången på rent vatten är dålig. Den enda bra födan för små barn är bröstmjölken som innehåller allt vad barnet behöver, skyddar mot vissa sjukdomar och är ren tillräcklig. Skulle barnet i stället få bröstmjölksersättning måste den blandas med vatten som inte alltid är så rent och därför ger sjukdomar. Minns från åren i NIcaragua hur det spreds en uppfattning om att bröstmjölksersättning var mycket finare än vanlig bröstmjölk. Många var de burkar från Nestlé man såg på marknaden och många var de onödiga sjukdomar och dödsfall som inträffade p.g.a. den här önskan att ta efter den rika världen.
Och jag då? Ammade jag mina barn? Jodå, den äldste, som föddes i Nicaragua, ammades tills han var två år och då var jag allt ganska less på det, det medger jag, så den yngste fick nöja sig med ett år.
Förresten fick jag göra amningsreklam i Nicaragua och ett foto taget av min man när pojken nöjd ler vid bröstet efter avslutad amning, trycktes upp och sattes upp lite överallt.