Det märks på bloggandet att jobbet kommit igång igen. Och ändå har inte eleverna börjat än utan de inväntar måndagen nästa vecka.
Jag är ovanligt trögstartad det här läsåret. Vid den här tiden brukar jag ha grovplanerat i stort sett hela terminen, men inte så i år inte. Det tar emot på något sätt och jag kan inte reda ut varför. Vanligtvis ser jag fram emot att börja med eleverna och har tusen idéer på vad vi ska göra. I år känns allt bara så trött, trött, trött. Sommaren blev nog för kort.
Kanske jag också saknar mina pojkar alltför mycket. Det känns så tomt och ödsligt här hemma med bara katten Måns som far fram och tillbaka i lägenheten. Han svarar ju inte när jag pratar med honom som pojkarna gör. Stackars Måns förresten. I morgon ska han kastreras, vaccineras och tatueras. Och inte har han fått lära känna kärlekens fröjder under sitt hittills sex månader korta liv.
Kanske är det den förestående flytten som tar kraft av dig också?
Lycka till med läsåret ni just börjat. Jag är inne på min 5:e arbetsvecka efter ledigheten så det känns gammalt o vant. Snart drar jag iväg med mitt flyttlass.
/Mia
Njae, flytten sker inte förrän i oktober för min del, men det är klart, jag oroar mig nog en del över lånen. Och så påverkar mig även min äldste sons flytt till Italien. Mer om det en annan gång.