Minns fortfarande de där lapparna som sattes på bröstet av skolläkaren med jämna mellanrum när jag var liten, för att testa om det fortfarande fanns antikroppar kvar för att bekämpa eventuell sjukdom. Plåsterlapparna kliade väldigt och man fick inte blöta ner dem förrän skolsystern tagit av dem och mätt det röda området för att se om man skulle ha en ny injektion eller inte. Jag slapp alltid och var glad för det förstås.
Min f.d. man drabbades av denna sjukdom efter en resa i Nicaragua. Det var ett par år innan jag lärde känna honom så jag såg aldrig hur sjuk han var, men har fått det berättat för mig. Det tog tid innan man insåg att det var TBC och därmed blev det värre än det borde blivit. I Italien, liksom i Sverige, har man också avskaffat vaccineringen och den är inte speciellt vanlig.
Min äldste son föddes i Nicaragua och där erbjöds man då vaccinering direkt vid födseln. Jag vet inte om så är fallet fortfarande, eftersom mycket ändrats sedan dess och den förut fria sjukvården nu kostar en hel del.
Om jag förstått det rätt så finns det en risk att få TBC av en anhörig som haft sjukdomen och därför lät jag också min yngste son bli vaccinerad för ett par år sedan. För det har man möjlighet till ännu och det rekommenderas också.
Med tanke på allt resande och rörligheten mellan länder så kanske vaccinering borde bli ett måste igen även i Sverige, som levt lite skyddat här uppe i norr.
TBC är ingalunda utrotad ute i världen.
Annica
Som så många andra sjukdomar som beror på levnadsstandarden så drabbar den mest de fattiga länderna. Och illa är också att det finns en antibiotikaresistent variant som drabbar än värre.