– Mamma, vet du vad "sanning och konka" är?
Lite chockad kontrar jag med:
– Ojdå, vem leker du det med?
– Med J och B och H och B och E. På rasterna.
– På rasterna????
– Ja, det går väl?
– Jo, men vad säger de andra att du ska göra om du tar "konka"?
– Det har bara hänt två gånger. Idag skulle jag knacka på ett fönster och det gjorde jag, fast det var ingen där.
– Vad frågar de när du säger "sanning" då?
– Ja, de undrar vem jag gillar och jag svarar "ingen", för det gör jag inte.
Och så berättar jag hur det var när jag på min tid lekte "sanning och konsekvens" och sonen verkar smått förvånad. Pussar är inget de håller på med för det gillar han inte, säger han. Det är äckligt!
Men jag undrar allt jag, för idag när jag hämtade honom på fritids, cyklade två av tjejerna från leken runt på gatan och spanade efter sonen. En stund efter vi kommit hem såg jag samma tjejer utanför huset. Och sonen, han var ute med katten Måns, alldeles i närheten och när han kom upp berättade han att Måns fräst efter en av tjejerna, fast de tyckt att han var söt. Måns alltså!