Jag skrev här om sistones om min sons försvunna mobiltelefon, som jag letat så förtvivlat efter och som sonen inte för sitt liv kunde minnas var han hade lagt. I kväll löstes mysteriet.
Veckan tisdag 12/7 till den 17/7 var full av aktiviteter:
Tisdag skjutsade jag min mamma och hennes väninna till Sturup inför deras flygfärd till Rovaniemi.
Onsdag tittade sonen och jag på lägenhet (den som vi fick).
Torsdag pratade jag med banken om bostadslånet (som jag också fick).
Fredag åkte vi till Åhus beachhandboll.
Lördag befann vi oss fortfarande i Åhus (sonens lag kom förresten tvåa i sin grupp).
Söndag morgon åkte vi till Italien.
I kväll satt jag hemma hos mamma och berättade om den försvunna mobilen och rabblade upp just de här händelserna. Då – plötsligt – ser jag framför mig var jag sett sonen använda mobilen.
Den tisdagen jag körde till Sturup hade sonen mobilen med sig. Han la den i handskfacket för att dricka en milkshake. Minns att jag sa till honom att inte glömma den där när vi lämnade bilen i garaget. Cyklade förstås iväg till garaget på direkten efter denna minnesbild. Och mobilen låg kvar! Alldeles urladdad, men dock upphittad.
Har nu ringt sonen i Italien och berättat om mitt fynd. Gissa om han blev glad!
Och nu vet jag vad jag ska säga när han klagar på mitt dåliga minne.
Förresten är det inte första gången han glömmer något i handskfacket. Hans game boy låg där flera månader innan vi slutligen öppnade luckan och återfann den. Nästa gång något förläggs ska jag komma ihåg att direkt titta i handskfacket, såvida jag nu inte får sålt bilen.