Lyssnade med ett halvt öra på Godmorgon, världen! i förmiddags, ett kort inslag om bilsemester och vilka som kör bilen (31 minuter in i första timmen). Det är männen i familjerna som oftast sitter bakom ratten, inte kvinnorna.
Tänker tillbaka på min egen familj och hur det såg ut hos oss: Pappa tog aldrig någonsin körkort, för han var ju jämt ute på Svenska Amerikalinjens stora passagerarfartyg och seglade jorden runt. Mamma blev på det sena sextiotalet gripen av tanken på att ta körkort och började strax före min minsta lillasyster föddes 1967. Hon fick avbryta körlektionerna för att föda barn, men till slut så hade hon det efterlängtade kortet i handen och köpte en gammal begagnad Saab, en tvåtaktare som puttrade på ordentligt bl.a. ända till Finland för att besöka släkten där.
Alltså var min lillasyster sedan födelsen van att se mamma bakom ratten och pappa i sätet bredvid (när han var hemma från sina resor). En av hennes repliker har blivit familjehistoria. Med stor indignation utbrister hon en dag:
– Mamma, fabbron har tatt tantens bil!!! Det får han väl inte?
Förresten, maskiner som maskiner. Symaskinerna, varför är det oftast bara kvinnorna som sitter vid dem?