Förr bakade jag nästan allt mitt bröd själv. Tyvärr är den tiden nästan förbi, förutom när jag vill ha något speciellt bröd som inte går att uppbringa i affären eller bageriet, som här på bilden: en italiensk focaccia med olivolja, grovsalt och rosmarin. Detta bröd finns inte att köpa i min lilla stad, men möjligen i någon större grannstad.
Det här med bröd i affärerna förresten. När jag går och handlar bröd är det ett evinnerligt velande och jag vet inte alltid vilket jag ska köpa. Det finns ju så otroligt många olika sorter att välja mellan: vitt franskt bröd, mörkt finskt bröd, halvfärdiga baguetter att grädda hemma så att de är extra färska, surdegslimpa, valnötsbröd, lingonbröd, majsbröd, färdigskuret bröd, små bullar, stora bullar, kavring, tunnbröd, knäckebröd, osv. i all oändlighet kan man tycka. Bröddiskarna är smockfulla och alla bör kunna hitta det bröd som han/hon vill ha.
När jag åker till Italien blir det genast mycket lättare att välja. Det finns i stort sett bara vitt bröd, även om det på senare år också bakas fullkornsbröd. Valet står oftast mellan vitt stort bröd, vita små bullar eller focaccia. Brödet äts till maten och inte till frukosten, därav den ringa valfriheten.
Under åren i Nicaragua var det ännu lättare att välja. Oftast fanns det bara en enda sorts bröd och det var den tunna tortillan bakad på majs. Emellanåt kom det sändningar med vete och då bakades det vitt bröd som i stort sett alltid hade formen av platta baguetter. Fanns det vitt bröd köpte vi det, fanns det inte köpte vi tortilla. Valet var enkelt.
Går man nu till en frukt- och grönsaksdisk i ett italienskt varuhus, får man samma problem som man i Sverige har med brödet. Variationen är enorm och t.ex. plommon kan finnas i olika färger och storlekar, likaså tomater, sallad, bönor och persikor.
Så jag drar slutsatsen att man äter mer frukt och grönsaker i Italien och mer bröd i Sverige. Och ännu mer frukt i Nicaragua. Hmm, vad jag saknar alla de där tropiska frukterna som guayaba, pitaya, guanábana, tamarindo, melocotón …
Jag väljer hellre frukt än bröd. Brödet kan jag ju baka själv!
Oj vad sugen jag blev på att baka bröd själv!
Det var länge sedan jag bakade bröd själv, det finns ju alldeles för många sorter i affärerna, precis som du skriver. Fast sugen blir jag som sagt, få se om det kanske ska bli brödbak här för första gången på många år!
Kan du tipsa min mataffär om alla didäringa brödsorterna?
Mats: Ja du, det är bara att sätta igång! Recepten kryllar det av på nätet. Focaccia är nog det enda jag själv bakar nu för tiden. Mer blev det i Italien, där jag som sagt inte hittade det bröd jag ville ha.
Bloggblad: Vilken är det då? Som inte har knäckebröd eller franskbröd! Finns det fortfarande sådana affärer i Sverige? Du får kanske sadla om till bagare och erbjuda affären det utbud som inte finns.
Min svägerska i Italien menade på största allvar att vi tillsammans skulle starta ett kombinerat bageri/konditori. Hon skulle hålla i ekonomin och jag baka alla de goda svenska kakorna och bröden. Jag ville hellre vara lärare.
Vitt och hårt – jo, det har jag hittat, men dom här?
mörkt finskt bröd, surdegslimpa, valnötsbröd, lingonbröd, majsbröd
Kanske är jag bara för lat för att leta – jag hatar att handla mat, tycker att min tillvaro består för mycket av sånt.