Jag fortsätter idag att fundera på det här med att utrota fattigdomen i världen. Live 8-galan inatt hade som sagt som enda syfte att kräva skuldavskrivning för de fattigaste länderna.
Om man tänker efter så är det ju inte bara detta som krävs för att människor ska få ett drägligt liv. Plocka ner debatten på individnivå i ett fattigt land och se vad som krävs för att individen ska klara sig bra! Se lite på vad som hänt i Sverige de senaste hundra åren och jämför!
Mina erfarenheter säger mig att får bara människor rent vatten, mat när de är hungriga, medicin när de är sjuka och utbildning för att förstå sin omvärld så går det åt rätt håll. Hur får man det då? Ja, svaren kanske inte är så enkla, men ett riktat bistånd till dessa sektorer är en väg. En som skrivit om dessa frågor är den amerikanske nationalekonomen vid Colombia University Jeffrey Sachs. En svensk ekonom som också inriktat sig på den fattiga delen av världen är Stefan de Vylder, som länge arbetat med utvecklingsfrågor och deras lösningar. Han blev i höstas intervjuad av UR om sin syn på utvecklingen för de fattigaste länderna. Inom Forum Syd (min gamla volontärorganisation) arbetar ekonomen Kenneth Hermele, som har ett debattinlägg på svt:s hemsida i frågan om skuldavskrivningar.
Jag tror nog på de enskilda organisationerna, som Afrikagrupperna, Forum Syd, UBV, Läkare utan gränser och alla andra. De gör ett enormt arbete för att minska fattigdomen på individnivå. Men jag tror även på stora sammanhållande organisationer som t.ex. FN och UNICEF, som har större resurser att sätta in.