Usch, vad jag är irriterad på min yngste son! I födelsedagspresent fick han en efterlängtad mobil som han verkligen längtat efter och som jag också ville att han skulle ha, av rent praktiska skäl. Eftersom det i höst bara blir han och jag i vår familj nu när storebror flyttar till pappa i Italien, vill jag kunna nå honom lätt och även att han ska kunna nå mig.
Nu har han efter bara en dryg månad lyckats förlägga mobilen på något ställe som han totalt har glömt var det var. Jag har ringt mobilen för att lyssna efter signalen någonstans, men utan resultat. Den har inte gett ifrån sig minsta ljud och kopplar bara vidare till mobilsvar. Jag har rotat upp och ner på hela lägenheten utan resultat. Mobilen är helt enkelt försvunnen och undgår totalt min upptäckt! Tycker att den måste ju bara finnas någonstans och inte hos någon annan eftersom saldot är detsamma som när den försvann. Tack och lov kan jag ju kolla det på nätet, så stulen är den då inte, bara så totalt borta som den kan vara.
Och inte kan han heller komma ihåg var han använde den sist. Hans minne är tydligen kortare än hans gamla mammas i det här fallet. Nåja, den kanske kommer fram vid vår förestående flytt, för då om inte förr så ska ju allt ut och glömda saker hittas. Och för tillfället behöver han den knappast.
Skumt..
Jo, skummare än badskum!
Du kan inte tro vilka mystiska platser de kan glömma mobilen på. Kontrollerat byxfickor i tvättkorgen? Han har den antagligen inte på – min 15-åring har den bar på när han själv vill ringa, trots evigt tjat.
Nej, ingenting i fickor, ingenting i tvättkorg. Enligt sonen var den påslagen och hans minne är totalt tomt, så jag letar fortfarande.