Vi går i väntans tider på skolan. Nedräkningen inför sommarlovet har börjat. Eleverna förväntar sig spirituella lekar och tävlingar. Niorna går omkring i vita frigolithattar och samlar autografer från de bästa kompisarna och de populäraste lärarna (jo, även jag har fått skriva några). Utslitna läroböcker samlas in. Det fejas och gnuggas i skåp och lådor. Utflykter planeras.
På tisdag morgon ska betygsdisketterna lämnas in med aktuella betyg för alla åttor och nior. Tänka sig, vi skriver betyg på dessa nästan bortglömda lagringsmedia. Nyare datorer har väl numera ingen diskettenhet, eller? Men det spelar ingen roll i skolans värld. Vi har ju ändå inga nya datorer, så disketter passar oss bra.
För att sätta betyg så behöver lärare betygsunderlag, dvs bevis för att målen är uppnådda. Lättaste sättet att kontrollera detta är, precis som i äldre tider, att låta elever redovisa sina kunskaper i ett skriftligt prov, även om det förstås bara är en del i bedömningen. En del elever har inte tagit sina studier riktigt på allvar och några av dem är smått desperata nu när betygen ska in. Nu först inser de att det kanske hade varit bättre att redan från början ansträngt sig lite mer och läst på de där läxorna som gavs och framför allt lyssnat lite bättre och varit lite mer aktiva på lektionerna. För åttorna är det ännu inte för sent att nå godkända betyg, men för niorna är det värre. De ska lämna oss och fortsätta på gymnasiet. De allra flesta kommer in på sitt förstahandsval, medan andra får nöja sig med att gå på det individuella programmet för att repetera det de aldrig hann med i grundskolan. Men innan dess ska vi alla njuta av ett välförtjänt sommarlov.
Helgen som kommer är förmodlingen den mest upptagna för Sveriges alla lärare. Tur att vi får en extra dag i form av nationaldagen. Då ska i alla fall jag ägna mig åt betygen och planeringen av lekarna och utflykterna.
Ändå känns det som om terminen redan har slutat för mig, som slutade skolan för över 20 år sedan, när jag hör sångerna, bilarnas tutande osv.
Och vi som är lärare slutar aldrig någonsin skolan utan får gå där år efter år. Blir vi klokare, tro?