Jodå, även denna mors dag kom yngste sonen med blommor han köpt. De planterades nu i kväll i min gamla skruttiga och solblekta balkonglåda, som hotar att glida på sned vid varje vindpust. Hoppas bara jag kommer ihåg att vattna dem. Förra årets blommor levde alltför kort tid p.g.a. min glömska. Det är som förgjort det där med att komma ihåg att de behöver vatten de där växterna. Vet inte vad jag ska göra för att plantorna ska överleva min vanskötsel. Har försökt övertyga släkt och vänner att åtminstone ge mig torkade blommor eller kaktusar men de är optimister och envisas med att skänka mig levande organismer som kräver min omvårdnad.
Låter jag otacksam? Nej, det är jag inte alls! Jag tycker blommor kan vara otroligt vackra. Det är bara det att jag kan inte sköta dem. Jag glömmer bort dem!
Min mamma försökte trösta mig en gång när jag fick slänga ytterligare en uttorkad växt: ”De blommar mer om man vattnar mindre”. Jodå, det kanske de gör, men lite vatten måste de i alla fall ha för att kunna sköta den däringa fotosyntesen och skapa sin energi. Men det är sant, jag har en Sankt Paula som varit ytterst tålig och motståndskraftig. Och den blommar nästan jämt! Och det är ju tur att mamma kommer ibland och förbarmar sig över de stackarna som ännu lever.