Personlig datorhistoria

1982 lärde jag mig programmera Pascal på universitetsdatorer uppkopplade mot en server via telefonen som jag lyfte på och slog numret för att få datorn i fungerande skick. Fråga mig inte om datormodell eller operativsystem, för det intresserade mig aldrig. Jag ville bara få programmen att fungera.

1983 undervisade jag intresserade högstadielever i Basic på Commodore- och Appledatorer. Fråga mig inte om prestanda för det minns jag inte. Jag var bara mån om att kassettbanden inte skulle trassla in sig när de skulle stoppas in i datorerna.

1988 – 1991 var fyra glömda datorår då jag bara skrev på en sådan där gammal skrivmaskin med en flaska Tippex till hands. Om jag nu inte nyttjade papper och penna förstås.

1992 – 1997 använde jag sporadiskt Svenska skolan i Milanos olika datorer, en åt gången. På den första med 486-processor behövde man skriva DOS-promptar, medan den sista hann bli en modern Pentiumdator med Windows 95 som operativsystem.

1997 använde jag en lånad modemuppkoppling i Italien för att söka jobb i Sverige. Netscape Navigator hette webbläsaren och svenska arbetsförmedlingen hade lagt upp lediga jobb på nätet, lätt åtkomliga även från utlandet. Ansökningarna var dock tvungna att skickas in med långsam flygpost.

1998 köpte jag min första pc, med en 166 MHz Cyrix-processor som innan garantitiden var slut, brakade ihop så jag fick en stabilare och snabbare AMD K6-processor i stället.  Hårddisken rymde 4 Gbyte. Operativsystemet var Windows 95. Jag fick också gå kurs för att lära mig valda delar av dåvarande Officeprogram. Dessutom införskaffade jag mig under året ett telefonmodem och lyssnade till ständiga tjut när telefonen anslöt till nätet. Det gick långsamt, ockuperade telefonlinjen och kostade multum per minut, så tiden framför datorn ransonerades strikt. Disketter inköptes i parti och minut.

2001 köpte jag min andra pc, också med en AMD-processor, en Duron på 800 MHz, men med såväl dvd-spelare, som cd-brännare. Operativsystem blev Windows Millenium, en kortvarig historia för jag uppgraderade till XP så fort den kom. Efter några månader kraschade hårddisken på 20 Gb och jag fick erfara vad det innebar för min säkerhetskopiering. Cd-brännaren användes efter denna fadäs betydligt oftare för att rädda alla foton jag också börjat ta digitalt. Det var dags för bredband via kabeltv-modem med hastigheten 0,5 Mbps. Vilken skillnad mot telefonmodemet! Fast månadsavgift betydde att internet anlitades titt som tätt.

2003 fick jag chans att köpa dator via hem-pc-avtal och tyckte det var dags att satsa på en portabel pc med Windows XP. En P4-processor på 2,2 GHz satt i den bärbara Fujitsun och den hade hela 20 Gbyte i hårddiskutrymme. Arbetsminnet på 256 kB uppgraderade jag snabbt till det dubbla på samma gång som jag införskaffade en extern hårddisk på 40 Gb.

2004 kom det snabba bredbandet in med ett vdsl-modem och hastigheten ökade så småningom till nuvarande 24 Mbps.

2006 var det dags för nästa hem-pc-val och den bärbara köptes ut för att användas av yngste sonen. Valet föll nu på en iMac med G5-processor på 2,1 GHz, 1 Gb arbetsminne, hårddisk på 250 Gb och operativsystemet X 10.4. Jag fick helt enkelt lära mig nytt, mycket nytt. Att gå från Windowsmiljö till Macmiljö är ett byte som innebär en omställning men också fördelar. Jag älskar min iMac helt enkelt.

2009 var det så dags för ny dator till yngste sonen som under flera år fått använda Duron-datorn från 2001 efter att skärmen på den bärbara från 2003 gått i tusen bitar strax efter jag dyrt köpt ut den. Funderade länge på en Macmini, men så gick jag ner om hörnet där den lokala datorhandlaren alltid är så trevlig och tillmötesgående och vill så väl och som jag kan prata bort en hel dag med, nästan. Visst kan han ordna en Macmini till sonen, men varför inte den här burken som är ett bra alternativ. Och priset var ju perfekt så det var ju bara till att inhandla den. Men inte Windows tack! Lägg in Linux. Ubuntu 8.10!

Så nu ska jag åter igen lära nytt och tycker det är jåtteroligt fast det tycker inte sonen riktigt ännu, för det var ju lite trassligt med MSN och iTunes och sådant där livsviktigt. Men det ordnade sig delvis i kväll och han har chattat för fullt på MSN med emesene för Ubuntu. Men gissa vem som ska sätta sig vid den datorn på februarilovet när han åker till Italien ensam för att hälsa på släkten?


Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Det här inlägget postades i Tekniksvammel. Bokmärk permalänken.