Konsten att finna ro, tre år senare

Postat den 12 maj, 2011 av Susanne

CG, som ofta kommenterar på min fotoblogg, hittade ett tre år gammalt inlägg på den här ”ordbloggen” där han i en kommentar undrade hur jag nu tänker om fotografering jämfört med då. Jag har tänkt en del men inte helt kommit fram till var jag hamnat, men gör trots allt ett försök att besvara hans undran.

Den här bloggen hade förr ganska många läsare och min fotoblogg inte alls så många. Jag skrev ju oftare än jag fotograferade, publicerade fler ord än bilder och hade så många åsikter jag ville dela med mig av. Anledningen till att fotobloggen nu ligger högre i antal läsare/tittare är säkert till en del att jag lärt mig mer om fotografering och framför allt utvecklats mycket i mitt bildseende och uppdaterar fotobloggen betydligt oftare.

Då, för tre år sedan mådde jag ganska dåligt och orkade inte alls med orden som bara gjorde mig än tröttare. Som tur är har det gått över så att orden kommit tillbaka till mig och jag skriver allt mer till mina foton. Ser man de tidigare inläggen i fotobloggen är de inte alls speciellt ordrika, medan den senaste tidens inlägg fått alltfler ord till de publicerade bilderna. Det är som om jag behöver både ord och bild för att uttrycka mig. Kombinationen tycker jag om och känner mig hemma med. Men nu kommer orden mest till bilderna och här skriver jag mest om böcker jag läst, eftersom orden är de viktiga när man läser. Om böcker skriver man ju knappast i en fotoblogg.

Fotograferingen har alltså blivit allt viktigare för mig, i takt med att jag utvecklat mitt kunnande i såväl bildseende och bildbehandling. Tiden räcker också bättre till för att jag ska hinna ägna mig åt bilderna. Och jag tror faktiskt att det tog sin början just då, för tre år sedan, när jag i mitt trötta tillstånd behövde något att ägna mig åt utan att tänka alltför mycket. Orden kostade mig stor möda, medan bilderna blev lättare och mer spontana, sedda i förbifarten och med bara en känsla av att det var rätt att knäppa i precis det ögonblicket jag gjorde. Ändå är det en slags koncentration jag känner när jag fotograferar och som också kan göra mig trött ibland och få mig att tänka att jag faktiskt måste koppla bort ögonen och inte se bilder överallt – för det gör jag ofta, kanske alltför ofta.

Nå, blev CG nöjd med mitt svar?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

 

Det här inlägget postades i Bloggsvammel. Bokmärk permalänken.
  • CG

    Hej Susanne,
    Har missat att du faktiskt skrivit ett svar om min undran. Först i dag en månad efter ditt svar, satt jag och tittade på din nya fina sida och tyckte att det var synd att jag inte kunde hitta din skrivande blogg och trodde att du lagt ner den…. men icke!

    Jag tycker det är fint att du delar upp ditt skrivande på avdelningar var för sig.
    Dina bilder, som väldigt intressanta och inspirerade gör sig i ”sin miljö” på egen blogg.
    Att du sedan bjuder på så mycket — och dessutom besvarar inlägg är STORT.

    Kan ej förneka att jag verkligen gillar ditt sätt att beskriva Eslöv och det blir en synnerligen estetisk kontakt med barndomsstaden.
    På Eslövs museiförening finns en styrelsemedlem som heter Hans Bertil Hansson och han ska starta ett projekt med att kartlägga många gamla hus i Eslöv.
    Jag tipsade om ditt namn som ”Verkligt god fotograf och eslövskännare men stor förmåga att berätta och skriva”. Kanske han kontaktar dig. Om inte så borde du ge ut en egen bok.
    PS. Blev mycket nöjd med ditt svar…….
    CG

  • Susanne

    Det var ju roligt att du till sist hittade hit till den tredje upplagan av mitt samlade svammel.
    Jag tittar in ibland på museet och är ytligt bekant med någon av medlemmarna, men Hans Bertil Hansson känner jag inte till. Förresten så finns det en gammal kartläggning av Eslövs hus som jag kom över, skriven av byggnadshistoriker Sölve Johansson 1984 på uppdrag av dåvarande kulturnämnden. Den har jag till viss del använt när jag skrivit om mina foton. Men det behövs säkert en ny kartläggning efter så många år.