Livet är fullt av val – del 3

Hemkommen för sista pausen innan själva rösträkningen ska ta vid kl. 21.00. Det sista passet på plats blev i början ganska välbesökt, medan det på slutet verkade som om väljarna tagit sig en lång siesta. Hoppas det dyker upp några fler innan vallokalerna stänger.

Jag fick ett tag sitta och kontrollera röstlängden mot de sista 21 förtidsrösterna som kom in på eftermiddagen och upptäckte att min äldste son fanns med i röstlängden. Förstås röstar han inte i Sverige eftersom han numera är bosatt i Italien sedan snart fyra år tillbaka. Men det var ju faktiskt så att han fick ett röstkort från Sveriges valmyndighet en tid innan de vanliga skickades ut. Jag pratade med honom på telefon och skickade sedan ner papperna till honom i Italien, eftersom där också fanns en önskan från myndigheterna att han skulle registrera sig som utlandssvensk på konsulatet.

Nu är det ju så att han också är italiensk medborgare (och även nicaraguansk!) och idag utnyttjar sin italienska rösträtt i EU-valet, men vad jag kan förstå skulle han alltså kunna rösta både i Sverige och Italien till EU-parlamentet, eftersom han har medborgarskap i båda länderna. Han gör inte det, men det skulle alltså vara helt lagligt för honom att göra det.

Frågan är nu om han borde vara skyldig att välja mellan svenskt och italienskt medborgarskap. Inte tycker jag att han ska behöva göra det, för han är lika mycket svensk som italiensk, men är det den enda möjligheten att stoppa dem med dubbla EU-medborgarskap att rösta dubbelt så många gånger som andra med endast ett medborgarskap? Det måste väl finnas en annan lösning?

Förresten arbetar även han som rösträknare ikväll. I Italien förstås.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Det här inlägget postades i Politiksvammel. Bokmärk permalänken.
  • http://bloggblad.blogspot.com Bloggblad

    Knepig fråga – man röstar ju till samma grej, jag har inte alls tänkt tanken eftersom det inte varit aktuellt.

    Men röstat har jag! Och blev nästan lite förnärmad över att båda två som satt där inte kände igen mig, visst kan jag visa leg ändå för ordningens skull, men jag har träffat båda många gånger, hälsar på båda om vi möts på stan och tycker nog att det är fisigt att de inte vet vem jag är (jag syns i rätt många sammanhang…). Båda jobbar med min man och har sett oss ihop flera gånger… Tur att det inte var han som satt som mottagare och inte kände igen mig. Han har tjänstgjort ganska ofta och njöt av att slippa i dag.

    Nej, nu ska jag inte gnöla över att jag inte är kändis… :) Stan är annars så liten att det nästan är svårt att INTE veta vilka alla är.

  • http://ord.susannehultman.se/ Susanne

    Bloggblad: Och ordförande i mitt distrikt kände massor av människor och skrev sin signatur på flera rader i röstlängden. Jag kände också en hel del som röstade, men var inte tillräckligt framfusig för att sätta min signatur. Att vara rösträknare är ju så nytt för mig och jag stod mest och delade ut valkuvert.