Bild – återupprättat skolämne

Teckning

Sonen har under sina elva år aldrig varit någon anhängare av bildämnet utan stönat så fort det kommit på tal att rita. Pest och pina har det varit och mitt tålamod har många gånger befunnit sig på bristningsgränsen när någon läxa har åtfäljts av uppdraget att rita en bild till uppgiften.

Men i förrgår hände något med sonens inställning. Jag kikade in på hans rum för att se vad han sysslade med eftersom det var så tyst, något ganska ovanligt när sonen är hemma. Och där satt han vid sitt skrivbord med papper och färgpennor, alldeles frivilligt, och tecknade gubbar för fulla muggar.

Så fortsatte det även igår, men då kom han och visade en teckning som han var mycket nöjd med. Tecknandet fortsatte på kvällen och vi diskuterade tillsammans hur ett par armar ser ut och hur långa de är. Plötsligt blev han medveten om hur man kan iaktta och sedan få ner det man ser på ett papper.

I kväll visade han ytterligare några teckningar han ägnat eftermiddagen åt att göra. Och så plockade han ner allt vi satt upp på en magnettavla i köket och ritade med whiteboardpennorna ovanstående gubbe, som jag förstås var tvungen att föreviga med digitalkamerans hjälp.

Och jag är så glad över att han äntligen kommit till rätta med sitt motstånd mot bild! Men mycket konfunderad över hur det kunde vända så på några dagar.


Andra bloggar om: ,

Det här inlägget postades i Hemmasvammel. Bokmärk permalänken.