Bok 7: Underjordiska timmar


Den här boken av Delphine de Vigan stannade kvar i tankarna långt, långt efter att jag läst ut den. Underjordiska timmar är den andra boken jag läser av samma författare. Den förra var No och jag som jag skrev om för ganska exakt två år sedan.

Två människoöden i Paris skildras sida vid sida under samma dag, den 20 maj. Läkaren Thibault skiljs från sin älskade Lila och arbetar hela dagen med olika patientbesök medan han funderar på sitt liv och den relation som just tagit slut. Mathilde är en ensamstående mamma till tre barn och som arbetar på ett marknadsföringsföretag där hon har en ganska hög position. Under en längre tid har hon blivit utmanövrerad av sin närmaste chef, den man som också anställde henne åtta år tidigare. Den här dagen kommer hon för sent och finner att hon blivit ersatt av en annan kvinna och fått ett nytt kontor, det sämsta på hela avdelningen och som är beläget bredvid toaletten där alla passerar och lukter och ljud tydligt tränger ut till henne. Under dagen tänker hon igenom sitt liv och funderar på hur hon kunde bli så isolerad och utfryst på sin arbetsplats.

Det är en otäck skildring där jag mycket väl förstår och kan leva mig in i den osäkerhet och den desperation som Mathilde upplever. Tänk att gå till sin arbetsplats varje dag och uppleva att man inte finns, att det man gör inte räknas, att ingen lyssnar. Självklart bryts man ner totalt och blir som ett darrande asplöv utan självkänsla. Arbetssituationen påverkar också allt övrigt man gör utanför arbetsplatsen. Så blir det för Mathilde och jag får en stor klump i magen när jag läser om henne och hennes utsatthet. Jag skulle vilja ruska tag i hennes chef som gjort det här möjligt och skrika åt honom att för guds skull gör inte så! Låt henne inte gå under!

Ja, jag blir ledsen och rädd och så tänker jag på hur viktigt arbetet är för oss människor. Där tillbringar vi så stor del av våra dagar att det därför måste fungera. Gör det inte det mår vi dåligt. Och så tänker jag på dem som inte har något arbete, hur desperat sökandet efter ett kan bli eftersom du utan arbete knappast är värd något. Åtminstone inte om du är i arbetsför ålder. Och chefen, hur viktig är inte han eller hon för att du ska trivas och arbetet fungera på ett tillfredsställande sätt.

Jag tycker verkligen du ska läsa Underjordiska timmar och sedan tänka på hur det fungerar på din egen arbetsplats. Säkert fungerar det mycket, mycket bättre än hos Mathilde.

Förresten är det sekwa som gett ut boken. Översatte gjorde Helén Enqvist och det gjorde hon mycket bra. ;)


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

 

Det här inlägget postades i Böcker 2011. Bokmärk permalänken.
  • http://pumansdotter.blogspot.com Pumita

    Jag läste boken före jul så jag har den inte i helt färskt minne men minns att jag gick och funderade på den länge efteråt. Det var lätt att sätta sig in i Mathildes situation och känna hennes frustration och vanmakt. Tyvärr är det inte alls ovanligt att bli utsatt för lika grym behandling på arbetsplatser i dagens Sverige. Arbetslivet blir allt hårdare i slimmade organisationer och alla möjliga dysfunktionaliteter uppstår. Mycket läsvärd är även denna bok av Sekwa!

    Du skrev förresten tidigare ngt om att prenumerera på böcker från förlaget. Tanken lockar men jag köper nästan aldrig böcker utan lånar de flesta på bibblan. Känns lite slöseri med pengar (och skog) och så måste jag göra mig av med böckerna efteråt för att jag inte kan/vill behålla dem alla. :)

  • http://ord.susannehultman.se/ Susanne

    Pumita: Jo, självklart är det bättre att låna böcker än att köpa dem. Fast jag tycker jag vill stödja förlaget och prenumererar därför. :)

  • http://miatankar.webblogg.se/ Mia

    Låter som ett mycket intressant boktips. Tack! Den ska jag låna snarast möjligt.

  • http://ord.susannehultman.se/ Susanne

    Mia: Jo, jag tror att du kommer att gilla den.

  • http://bokflickorna.blogspot.com Bokflickorna – Annie

    Åh den boken vill jag läsa. Har läst "No och jag" och den boken älskade jag. Tänkte kanske vänta tills den kommer som pocket (om jag nu kan vänta) ;)

  • http://ord.susannehultman.se/ Susanne

    Bokflickorna – Annie: Annars finns det ju bibliotek också. Jag menar, om du inte kan vänta. :)