Kategoriarkiv: Bloggsvammel

Konsten att finna ro, tre år senare

CG, som ofta kommenterar på min fotoblogg, hittade ett tre år gammalt inlägg på den här ”ordbloggen” där han i en kommentar undrade hur jag nu tänker om fotografering jämfört med då. Jag har tänkt en del men inte helt kommit fram till var jag hamnat, men gör trots allt ett försök att besvara hans undran.

Den här bloggen hade förr ganska många läsare och min fotoblogg inte alls så många. Jag skrev ju oftare än jag fotograferade, publicerade fler ord än bilder och hade så många åsikter jag ville dela med mig av. Anledningen till att fotobloggen nu ligger högre i antal läsare/tittare är säkert till en del att jag lärt mig mer om fotografering och framför allt utvecklats mycket i mitt bildseende och uppdaterar fotobloggen betydligt oftare.

Då, för tre år sedan mådde jag ganska dåligt och orkade inte alls med orden som bara gjorde mig än tröttare. Som tur är har det gått över så att orden kommit tillbaka till mig och jag skriver allt mer till mina foton. Ser man de tidigare inläggen i fotobloggen är de inte alls speciellt ordrika, medan den senaste tidens inlägg fått alltfler ord till de publicerade bilderna. Det är som om jag behöver både ord och bild för att uttrycka mig. Kombinationen tycker jag om och känner mig hemma med. Men nu kommer orden mest till bilderna och här skriver jag mest om böcker jag läst, eftersom orden är de viktiga när man läser. Om böcker skriver man ju knappast i en fotoblogg.

Fotograferingen har alltså blivit allt viktigare för mig, i takt med att jag utvecklat mitt kunnande i såväl bildseende och bildbehandling. Tiden räcker också bättre till för att jag ska hinna ägna mig åt bilderna. Och jag tror faktiskt att det tog sin början just då, för tre år sedan, när jag i mitt trötta tillstånd behövde något att ägna mig åt utan att tänka alltför mycket. Orden kostade mig stor möda, medan bilderna blev lättare och mer spontana, sedda i förbifarten och med bara en känsla av att det var rätt att knäppa i precis det ögonblicket jag gjorde. Ändå är det en slags koncentration jag känner när jag fotograferar och som också kan göra mig trött ibland och få mig att tänka att jag faktiskt måste koppla bort ögonen och inte se bilder överallt – för det gör jag ofta, kanske alltför ofta.

Nå, blev CG nöjd med mitt svar?


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

 

Publicerat i Bloggsvammel | 2 kommentarer

Kort februariinlägg

Egentligen borde jag skriva om en bok jag läst ut precis, men det får vänta till en annan dag. Bara för att månaden inte ska bli alldeles tom så skriver jag dessa korta rader.

På återseende! och titta in på min fotoblogg i stället. Där händer det lite mer än här i ödsligheten.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

Publicerat i Bloggsvammel | Lämna en kommentar

Försenad ”födelsedag”

Märker plötsligt att den här bloggen faktiskt har passerat sin femårsdag utan att jag uppmärksammat det. Det första inlägget gjorde jag den 20 maj 2005. Därför säger jag nu grattis till Sassas samlade svammel och hoppas att bloggen ska få fortsätta att ha hälsan ett tag till.

Egentligen startade jag ju den 28 februari 2005 men det blogghotellet gick upp i cyberrymden utan ett enda spår efter sig.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

Publicerat i Bloggsvammel | 5 kommentarer

Min blogghärva

Så var det dags för ytterligare en blogg – en liten enordsblogg! Nanoblogg.se slog upp sina portar igår och idag blev det ett konto för mig också. Sedan en tid tillbaka mikrobloggar jag ju på bloggy och börjar allt bli fascinerad av de olika sorters bloggarna. Den ena utesluter inte den andra utan de har olika funktioner och sätter skrivförmågan på prov på olika sätt.

Långbloggen (eller makrobloggen?) är den här där jag kan fabulera och sprida ut orden så mycket jag vill, utan någon som helst begränsning. Det är en sorts utmaning. Kommentarerna jag får här (ja, ibland är det ju faktiskt någon som hittar hit trots att jag inte skriver så ofta) är oftast korta. Bara de som prenumererar på bloggen eller kommer hit via någon sökning läser orden.

I mikrobloggen måste jag däremot begränsa mig till 140 tecken i inlägget, som blir en del i en flödande massa som alla kan se men som också försvinner ganska fort ut i periferin allt eftersom nya inlägg skrivs av andra personer. Kommentarerna i mikrobloggen kan jag däremot skriva ganska långa, om jag förstått det rätt. Och nu pratar jag endast om bloggy.se. Hur de andra fungerar är jag inte hemma på. Nåväl, det blir en flödande blandning av inlägg och kommentarer som aldrig stannar. En funktion som jag gillar är att man kan knyta andra ställen på nätet till det flöde som strömmar. T.ex. kan jag lägga in den här bloggens RSS-flöde så att det dyker upp i den ständiga strömmen av inlägg på bloggy. Även t.ex. sådana sajter som lastfm och Flickr kan kopplas dit. Det enda som krävs är att sidan har ett RSS-flöde, vilket många har numera. Så vill man följa en persons alla sajter (eller i alla fall de som personen i fråga lägger upp) ska man följa mikrobloggen.

I nanobloggen finns en helt annan sorts utmaning som jag börjar tycka om alltmer. Med ett enda ord ska jag uttrycka något som ger något till läsaren. Orduppfinningarna och nyskapandet av ordsammansättningarna flödar fram i en ström även här. Kommentarerna är inte lika styrda, om jag förstår det rätt, även om det verkar som om de är mycket ordknappa. Sajten är under utveckling och bara idag har det hänt mycket. Och många fler funktioner kommer att dyka upp framöver. När jag i förmiddags skapade mitt konto var jag den 169:e personen, medan det just nu är 249 stycken.

Nåväl, jag undrar allt hur det kommer att se ut framöver med vårt bloggande. Spännande är det i alla fall med alla nya "blogguppfinningar" som underlättar kommunikationen människor emellan.

Vill du följa allt jag har för mig på nätet (nästan allt) så kolla på mikrobloggen!


Andra bloggar om: , , , , ,

Publicerat i Bloggsvammel | 6 kommentarer

Jag har börjat mikroblogga

Jag förundras över alla dessa steg som vår kommunikation tar med internets hjälp. Undrar vad som kommer härnäst.

Mikroblogga kan man göra på flera ställen, men jag har inte brytt mig särskilt mycket om det när jag tidigare hört om jaiku och twitter. I förra veckan läste jag dock någonstans om att bloggy,se öppnat för vem som ville vara med och eftersom jag hellre läser svenska än engelska klickade jag mig in där och skapade ett konto.

En mikroblogg är för korta inlägg på högst 140 tecken och kan väl bäst jämföras med de statusuppdateringar man skriver på Facebook. Till en mikroblogg kan man skicka inlägg via mobilen och det provade jag förstås att göra. SMS gick snabbt och lätt, medan MMS tog lite längre tid på sig. Jag börjar tro att det har med storleken på meddelandet att göra hur snabbt de kommer fram.

Till mikrobloggen kan man koppla RSS-flöden från andra platser man har, t.ex. den här bloggens RSS-flöde, liksom Flickr, delicious och liknande. Fast nu verkar det inte som det fungerar så klockrent om man som i mitt fall har två bloggar med snarlika adresser, vilket är fallet med den här bloggen och min fotoblogg. Men kanske det löser sig eftersom Jonas Lejon som startat bloggy.se arbetar för fullt med utvecklingen av sajten.

Ja, slutsatsen är att med ett bloggy-konto så kan du följa alla sajter en kontakt lägger in och behöver inte surfa runt på flera ställen. Du är välkommen in på mitt bloggy-konto om du vill.

Förresten, är det någon som vet vad som hände med Knuff-Johans Fnul? Det fungerade ju ungefär som en mikroblogg. Nu verkar den ha fnulat iväg ut i den okända cyberrymden.


Andra bloggar om: , ,

Publicerat i Bloggsvammel | 2 kommentarer

Vilket parti röstar min blogg på?

Har sett flera skriva om bloggparti (nu senast Stationsvakt) och kunde så klart inte låta bli att testa också min blogg för att se hur jag skriver.

Först testade jag bloggadressen och därmed hela bloggen och den blev övervägande socialdemokratisk:

Sedan testade jag den långa texten till inlägget om datorhistoria och det blev vänsterpartistiskt (och lite "moderatiskt"):

Och till sist testade jag inlägget om mitt nya jobb och det blev folkpartistiskt:

Sen ville jag inte testa mer, för det blev ju inte alls som jag trodde.


Andra bloggar om: , , ,

Publicerat i Bloggsvammel | 2 kommentarer

Bloggutmaning från Åsa

Jag fick en utmaning från Åsas anteckningar för ett par dagar sedan. Eftersom jag är lite dålig på att uppdatera min ordblogg, antar jag utmaningen.

Reglerna är följande:
* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.

Och här får du sju punkter om mig:

1) Det första jag gör när jag vaknar på morgonen är att slå på P1 på klockradion bredvid sängen. Därefter står radion på när jag är i närheten och stängs bara av vid söndagsgudstjänsten, det där matprogrammet som jag inte minns vad det heter samt när Annika Lantz pratar. Det sista jag hör på kvällen innan jag somnar är förstås också P1. Klockradion är då inställd på insomning.

2) Till frukost har jag i många års tid ätit Skånemejeriers ekologiska milda yoghurt med Coops billigaste müsli där jag blandat ner torkad frukt i lösvikt. För en månad sedan bröt jag min fleråriga vana och mikrar nu havregrynsgröt. Efter två minuter tar jag ut tallriken ur mikron och lägger i frysta bär som långsamt tinar. Jag rör runt ett tag och så skedar jag i mig gröten.

3) Jag kollar alltid kvittot jättenoga när jag handlar och har tjänat många kronor på kassapersonalens felinslag eller prismärkarnas slarv. Och ja, jag säger till även när kvittot är fel till min favör, vilket händer ytterst sällan.

4) För drygt tre år sedan köpte jag mitt livs första lägenhet och föll för den mycket p.g.a. jacuzzin som tar upp nästan halva badrumsytan. Det är nog mer än ett år sedan jag sist använde bubbelbadets funktioner. Men duschen är helt ok den också.

5) Jag är en inbiten kaffeoman och klarar inte en dag utan några stora koppar nybryggt, starkt Zoegas skånerost. Är jag sjuk får jag däremot enbart kväljningar vid tanken på kaffe. Därav drar jag slutsatsen att jag var sjuk under min första graviditet men frisk under min andra.

6) Tvåspråkig anser jag mig inte vara, men ändå pratade jag under sju års tid tre språk parallellt: svenska med mina pojkar, spanska med deras pappa och italienska med resten av befolkningen. På engelska däremot får jag knappt ur mig ett ord, fast jag förstår det som sägs.

7) När jag var liten önskade jag mig en lillebror (och storebror, men insåg med ökad ålder det lönlösa i en sådan önskan) och fick två småsystrar. När jag var gravid önskade jag mig en flicka båda gångerna. Jag fick två pojkar. Sedermera har jag fått vetskap om att jag på min faders sida faktiskt har en lillebror, som dock adopterades bort vid späd ålder. Själv är jag alltså storasyster.

Kanske dessa sju bloggare har lust att anta utmaningen (såvida de inte redan svarat):

Miatankar
~La petite Haydee~
Motvillig blogg
Jah Hollis
Della
Hasse
Erik

Av dessa bloggare är flertalet fotobloggsbekanta så de har kanske inte hittat hit utan i stället till min fotoblogg. Anledningen till att jag skriver så lite nu för tiden måste vara att jag fotograferar desto mer och om fotona blir det skrivet.


Andra bloggar om:

Publicerat i Bloggsvammel | 9 kommentarer

Swurl – en samlingssajt

Via Ugglemamma hittade jag en ny tjänst som samlar in de sajter du har konto på till ett enda flöde. För närvarande finns t.ex. Facebook, Flickr, Picasa, Youtube, Blogger och ytterligare ett drygt tiotal. Förstås skapade jag ett eget konto med en gång och eftersom tjänsten är så ny var mitt förnamn ännu inte upptaget. Tyvärr är det bara typepad-, wordpress- och blogspotbloggar som är anslutna. Webblogg, där jag har mina bloggar, är alldeles för svenskt och litet i förhållande till de stora blogghotellen så jag tvivlar på att någon anslutning kommer. Men om jag förstår saken rätt så kan du som har en blogg hos t.ex. Blogger låta ditt RSS-flöde kopplas till Swurl tillsammans med dina foton på Flickr eller Picasa och till din status på Facebook. Men, som Ugglemamma skriver, så får man nog se upp med hur mycket man kopplar in till ett Swurl-konto, beroende på hur anonym man vill vara. Läs mer hos henne!


Andra bloggar om:

Publicerat i Bloggsvammel | Lämna en kommentar

Febersvammel om bloggare och döden

Mycket svammel har rört sig i hjärnan nu när jag varit sjuk, en massa febersvammel. Det blir väl så när febern når för högt. Det mesta har jag redan hunnit glömma bort, men en del jag ännu minns är när jag i feberdvalan såg ett otal bloggsidor framför mig och hur jag själv bloggade för fullt och kom på de mest fantastiska ordvändningar som tvunget skulle publiceras. I tankarna var jag en fullfjädrad skribent som närapå var författare redan. Även om febern gjorde mig absolut oförmögen att sätta mig vid datorn gav den mig oanade förmågor. Ja, så konstigt det kan bli.

Speciellt två bloggar dök upp i feberdvalan, två som inte längre uppdateras eftersom dess ägare inte längre finns i livet. Jag tänkte på hur jag fått reda på hur de avlidit och tankarna associerade vidare till alla andra bloggar jag följt men som inte längre uppdateras. En del har helt enkelt meddelat att de inte fortsätter skriva och då vet jag ju varför. Men de som inte meddelar sina läsare om varför uppdateringen uteblir – vad kan egentligen ha hänt med dem?

En del bloggare tar sina små uppehåll, det märker jag ju efter ett tag. Men blir uppehållet för långt börjar allt mina tankar vandra iväg och fantisera om allt från olyckor till sjukdomar. Har jag haft kontakt med bloggaren på så sätt att jag varit en hyfsat flitig kommentator eller t.o.m. haft mailkontakt, brukar jag skriva ett meddelande och helt enkelt fråga varför personen i fråga inte uppdaterat, men har jag inte haft den kontakten blir det känsligare att fråga och då fortsätter jag att undra tills vederbörande uppdaterar igen och uppehållet får en förklaring.

De allra flesta bloggare brukar meddela när de tar en liten paus och då finns det ju ingen anledning att oroa sig. Men ett fåtal bloggare tystnar utan ett enda ord till förklaring och då jag får leva med min undran och glömmer nog till sist bort dem. Det finns ju så många andra att läsa.

De två bloggare jag nämnde som inte längre finns i livet, löste det på olika sätt. Den ena hade en släkting som skrev och meddelade den sorgliga nyheten. Den andra bara tystnade, men jag fick genom en annan bloggare veta vad som hänt.

Ja, vad händer egentligen med det digitala livet när det verkliga livet är slut? Alla hemsidor, mailkonton, bloggkonton, facebookkonton, communitykonton, etc? Finns det någon "utgångsdatum" så att de släcks ner efter en viss tids inaktivitet? Eller svävar den digitala informationen runt i cyberrymden i all oändlighet? Dör vi aldrig den digitala döden? Är vi helt enkelt odödliga i cyberrymden?

Tanken på att leva för alltid i den digitala världen tilltalar mig inte speciellt mycket. Dör jag i verkligheten vill jag också dö nätdöden. Kanske jag ska skriva mitt digitala testamente, ett brev att öppnas efter min död och som innehåller alla användarnamn och lösenord till konton jag använder på nätet, tillsammans med en text som ska publiceras på de olika sajterna.

Fast egentligen vore idealet en knapp att trycka på alldeles innan jag dör och som skulle skriva ett meddelande till alla digitala konton: "Susanne insomnade fridfullt idag och kommer inte längre att finnas med i internetvärlden."

Men ännu tänker jag fortsätta blogga ett bra tag till, minst två inlägg per månad vågar jag utan vidare lova. Blir det ett uppehåll som är för långt så har väl något hänt mig.


Andra bloggar om: , , , ,

Publicerat i Bloggsvammel | 8 kommentarer

Mitt bidrag till blogstafettens omgång 7

Jag hade så när glömt att det idag kl. 18.00 är stopptid för mitt bidrag i Jerrys blogstafett. Som jag säger ibland: Tiden den bara springer. Och nu är det dags att hinna ikapp och i den sista skälvande halvtimmen kommer här mina tankar.

Steffanie Müller gav mig följande uppdrag att skriva om: I vilken roman (eller romansvit) skulle du vilja vara en karaktär, vilken sorts person skulle du vara och hur skulle din medverkan förändra historien? Alltså tre deluppdrag.

Min första tanke var: Oh nej, det här klarar jag aldrig. Jag har bara lust att vara mig själv och vill inte alls försöka föreställa någon annan. Ändå antecknade jag i ett textdokument att jag ville vara någon som med klok övertalningsförmåga övertygar någon annan att göra på ett helt annat sätt än vad som står skrivet. Och med stor kunskap i någon speciell fråga skulle jag få handlingen att leda åt ett helt annat håll än den i romanen.

Jag tog alltså först fasta på den sista punkten, att min medverkan skulle förändra historien. Men den första frågan har jag ännu inte löst trots tre dagars betänketid. Det finns nog inga romaner jag skulle vilja medverka i och jag kan helt enkelt inte låtsas vara någon annan än den jag är. Fantasilös? Ja, i det här fallet, men inte annars. Utan inlevelseförmåga? Nej, det tycker jag inte, men inte tillräckligt stor sådan för att passa in i en färdig roll.

Och så funderar jag vidare på vilken sorts person jag skulle vilja vara och då blir det genast lättare: Förstås vill jag vara en stark, okuvlig kvinna med stor kunskap om allt från naturvetenskap och teknik till humanism och samhällsvetenskap. Allvetande, helt enkelt, och med en fantastisk förmåga att påverka omgivningen. Hmm, jag undrar om det helt enkelt är min önskedröm, den här övermänniskans egenskaper. Att veta allt, vara ofantligt klok och kunna påverka alla på något sätt. Är det rent av en machiavellisk furste jag vill vara?

Och mitt svar blir: Att så är det, men att det är långt ifrån den jag verkligen är. Och att jag kanske egentligen är en liten, nästan osynlig amöba som inte vill synas och som i tysthet smyger omkring och vill smälta in överallt.

Så tyvärr, Steffanie, jag kommer verkligen inte på något svar på den första delen av uppdraget. Hur mycket jag än funderar. Sorry! Du får hålla till godo med en beskrivning av den personlighet jag vill vara. Och kanske den passar vilken roman som helst?

Och så ska Mymlan ha ett uppdrag av mig. Hennes blogg hade jag inte stött på förrän jag på bloggträffen i Malmö hörde om den. På håll har jag följt den en tid och ger nu henne i uppdrag ett ämne som berör mig mycket, men som vad jag förstår inte rör hennes vardag på samma sätt, ett ämne som alla tycker något om och som är högst aktuellt med anledning av Jan Björklunds uttalanden som tagits upp i radions Kris i skolan:

Beskriv hur din ideala grundskola ska vara för att alla, såväl elever och lärare som andra som vistas där ska må så bra som möjligt. Och hur kommer vi dit? Förstås är jag mest intresserad av att höra åsikter om den del av grundskolan som målas ut som en outhärdlig tillvaro, dvs. det man förr benämnde högstadiet och där jag själv arbetar.

Lycka till Mymlan (the real one)!


Andra bloggar om: , ,

Publicerat i Bloggsvammel | 2 kommentarer