Kategoriarkiv: Vetenskapssvammel

Jag är nu ett forskningsobjekt

Idag blev jag vid ett besök på lasarettet i Lund alldeles frivilligt ett forskningsobjekt. Efter det ordinarie läkarbesöket fick jag frågan om jag var intresserad av att delta i ett forskningsprojekt och en sjuksköterska i vit rock och med kattunge (ja, hon berättade om den medan hon ägnade sig åt mig) tappade mig på en sådär fem eller sex stora tuber mörkrött blod ur vänster armveck. Mitt blod fortsatte att forsa ett tag därefter så jag fick dubbla kompresser med stor gasbinda runt armen för att få stopp på flödet. Sedan fick jag byta rum och lägga mig på en brits där samma sköterska stack en nål i min vänstra skinka och sprutade in ett vaccin i kroppen. Om ungefär fem veckor vill hon tappa mig på ännu mer blod som ska jämföras med det blod jag blev av med idag. Allt för att se hur mitt immunsystem svarar på vaccinet.

Eftersom många regler styr den medicinska forskningen fick jag innan sticken noggrann information om syftet med forskningen av en av de läkare som håller i projektet. Studien utförs för att se hur reumatiker svarar på vaccinering mot bl.a. pneumokocker. Och så fick jag en mängd frågeformulär för att man ska veta vad jag är för en typ; om jag röker eller dricker, hur jag mår för tillfället, hur jag mått under det gångna året och lite annat smått och gott. Besöket tog ganska lång tid utöver den vanliga, men det var riktigt trevligt att föras runt överallt och lära känna den avdelning jag besöker ett par gånger per år men bara får se en del av.

Ja, och så tror jag faktiskt jag kan ha stor nytta av att ha fått det här vaccinet som har en effekt på hela fem år mot flera olika typer av bakterier, de där antibiotikaresistenta pneumokockerna och andra farliga typer. Tänk att slippa drabbas av alla dessa infektioner som härjat i min kropp på senare tid. Vilket privilegium att få det här vaccinet alldeles gratis och bli ännu mer kollad än jag brukar bli. Och rädd för bieffekter är jag verkligen inte eftersom detta vaccin sedan början på året ingår i alla barns vaccinationsprogram. Nu är det på gång även för riskgrupper bland den vuxna befolkningen.

Fast jag kan inte låta bli att jämföra forskarnas taktik med myggans: blod ut – vaccin (myggsaliv) in.


Andra bloggar om: , , ,

Publicerat i Vetenskapssvammel | 5 kommentarer

Lite om nano

För knappt tio år sedan hörde jag för första gången talas om nanoteknik och blev mycket fascinerad. Tänkte att nu har vetenskapen verkligen kommit långt när man klarar att bygga upp nya molekyler genom att flytta enstaka atomer. Det är ju så smått, så smått. För inte så många år sedan kunde man inte ens se de här partiklarna i de mest avancerade svepelektronmikroskopen. Jag minns ju när man någon gång i början på 1980-talet publicerade ett foto på en klump metallatomer (jag tror det var guld) i någon tidning och det beskrevs som något helt fantastiskt. Och nu kan man alltså flytta omkring partiklarna! Visst är det helt otroligt?

Jag har emellanåt följt utvecklingen inom nanotekniken, t.ex. läst Forskning & Framsteg, som för något år sedan hade ett temanummer om nanoteknik. Jag har en väninna som disputerade i nanoelektronik på Lunds Universitet för inte så länge sedan och försökte förstå det hon hade kommit fram till, men gav upp. Det var alltför invecklat och dessutom skrivet på engelska, som jag inte är så vidare bra på. För något år sedan fick jag också en förfrågan om en kurs i nanoteknik skulle vara intressant för mig som lärare och svarade på en mängd frågor om mitt eventuella deltagande. Tydligen blev det aldrig någon kurs organiserad för jag har inte hört något mer, tyvärr.

Men inte förrän nyligen har jag kommit underfund med att nanotekniken har sina negativa sidor. Min fascination har varit alltför stor. Men man är medveten om problemen och vad jag förstår så forskas det mycket på hur nanopartiklarna skadar människans celler och vilka konsekvenser de kan få när de används. Ny Teknik skriver t.ex. idag om hur forskaren Joseph DeSimone kommit fram till att formen på partiklarna avgör hur snabbt de tar sig in i kroppen. (Vill du se bilder på nanorör, så klicka dig in på sidan!) Det är risgrynsformen som lättast smiter in i oss, kolröret som till formen liknar många bakterier. De här kolnanorören ger upphov till samma symtom som asbestos.

Nu vill man ju ibland förstöra mänskliga celler, t.ex. cancerceller, så den här upptäckten har positiva konsekvenser också. Som så många gånger annars har ett forskningsresultat både negativa och positiva sidor. Allt är inte bara svart eller vitt.

Nano är förresten ett grekiskt ord som betyder dvärg. Även i italienskan används ordet och betyder samma sak. Inom vetenskapen används ordet som ett prefix, dvs. ord som kilo, milli, mega, giga osv. Prefixet nano betyder miljarddel, dvs. 0,000 000 001 meter. Man behöver alltså en miljon nanometer för att få ihop en millimeter. Delar du en nanometer i tio delar får du den ungefärliga storleken på en atom.

Jag är övertygad om att vi kommer att se många praktiska tillämpningar av den forskning som bedrivs på det här området. Men viktigt är också att upptäcka de negativa sidorna av tekniken.


Andra bloggar om: , , ,

Publicerat i Vetenskapssvammel | 2 kommentarer

Bloggstafetten: Finns det liv i rymden?

I bloggtidningens bloggstafett har nu turen kommit till mig, den 23:e bloggaren på listan. Från Rubinum fick jag ämnet "Finns det liv i rymden?", ett intressant ämne, där jag har min åsikt helt klar: Ja, det finns det!

För inte så många år sedan sökte jag en kurs i astrobiologi vid Lunds universitet. Jag blev antagen, men kunde tyvärr inte börja på grund av tidsbrist, men kursinnehållet låter onekligen mycket intressant för en naturvetare som vill veta mer om denna ganska nya inriktning inom astronomin, där bl.a. studier av livets uppkomst på vår egen planet ingår. Astrobiologin är en vetenskap där olika naturvetenskapliga ämnen samsas, men också där humanistiska ämnen får plats. Frågan om livets uppkomst är central och själva namnet ger ju en klar bild om vad det handlar om: astro betyder stjärna och biologi är läran om livet. Astrobiologin är alltså vetenskapen om liv utanför jorden.

Än så länge har man inte fått några tecken på att det finns något liv bortanför vår jordiska atmosfär, trots många försök att fånga in radiosignaler från rymden. Särskilda forskningsprojekt, SETI (Serching for Extraterrestrial Intelligence), sysslar med detta sedan sent 1950-tal genom att söka av himlen på radiofrekvenser mellan 1000 och 100 000 MHz. Resultatlöst ännu så länge, men jag är övertygad om att man med tiden kommer att kunna fånga in signaler från någon slags liv. Konstigt vore det väl om vi jordiska varelser skulle vara de enda i hela världsrymden?

Hur kan då livet utanför jorden se ut?
Jag minns ett program från Vetenskapens Värld för några år sedan, där olika astrobiologer fick ge sina bilder av livet i rymden och de målade upp olika scenarier varav jag bäst minns ett slags datoriserade varelser, som kunde se ut lite hur som helst, alldeles olika oss människor. Om man tänker på hur olika liv kan, och kunde, se ut på jorden så är det lätt att inse att det i rymden skulle kunna förekomma liv av många olika slag. Tänk bara på våra jordiska bakterier som kan överleva i syrefattig underjord, kokheta vulkaner eller i iskalla miljöer.

Härmed betraktar jag mitt bloggstafettsuppdrag, det 23:e i ordningen, som slutfört denna den 23:e dagen i den 23:e timmen. Till den 24:e deltagaren i bloggstafetten ger jag ämnet: "Mina tekniska prylar – de användbara samt de oanvända". Varsågod Gubben vid Rämen, nu är det din tur! Jag tackar för mig.


Andra bloggar om: , , ,

Publicerat i Vetenskapssvammel | 8 kommentarer

För sent att roa med fysik

Ett par år i följd har jag pratat med kollegor om att bjuda in en roande lundafysiker för att få lite fart på elevengagemanget i detta ämne. Och jo, har vi sagt, kanske nästa år, om vi får lite mer pengar.

Mitt förslag har varit en personlighet jag redan har lyssnat till ett par gånger, bl.a. på Folkuniversitetets teknik- och naturvetarcirkel. En personlighet om vars punktlighet det går historier på stan. Han kommer in i föreläsningssalen, tittar på klockan och startar på exakt utsatt tid, pratar oavbrutet den tid som är honom tillmätt och slutar på exakt det klockslag som står i programmet. Han har lekt fakir, gjort experiment på scen, skrivit böcker för barn och för matlagningsintresserade.

Den sista föreläsningen skulle han i Lund hållit på onsdag i veckan som kommer. Jag fick i veckan som gick ett mail som kort meddelade att föreläsningen är inställd p.g.a. sjukdom. Idag ser jag i Sydsvenskan att den föreläsningen inte kommer att komma igen och att vi på min skola inte heller får tillfälle att bjuda in honom att roa våra elever.
Det är för sent!
Hans-Uno Bengtsson finns inte mer.
Och jag är ledsen för det.


Andra bloggar om: ,

Publicerat i Vetenskapssvammel | 4 kommentarer

Katten – kvinnans vän och mannens ovän

Det märks att skolan kommit igång igen för tiden räcker inte riktigt till för att ägna sig åt bloggläsning och -skrivande som under lovet. Dessutom är jag i full fart med planerandet av stort kalas. Mer om det senare.

Det jag tänkte upplysa mina läsare om idag är att om du är man så ska du akta dig för katter. De kan ha en fördummande inverkan på dig. Är du däremot kvinna (icke-gravid) så ska du absolut skaffa dig katt, om du nu inte har det redan. Katten kan göra att du blir attraktivare och sexigare. I alla fall enligt en tjeckisk undersökning som refereras i Ny Teknik. Det katten kan ha är en liten parasit vid namn toxoplasma gondii som orsakar det som gravida kvinnor ska akta sig för, toxoplasmosis, en sjukdom som kan orsaka missbildningar eller missfall. Dock ska den lilla parasiten enligt undersökningen även kunna orsaka ovanstående verkningar hos män respektive kvinnor.

Eftersom jag inte har fött mina två barn i Sverige så har jag ingen aning om gravida kvinnor här testas för toxoplasmosis. Min senaste pojke föddes i Italien och där testas alla och så även jag. Det visade sig att jag haft toxoplasmosis och därför utan vidare kunde umgås med katter samt äta Parmaskinkan och salamin, som man annars rekommenderas att inte äta om parasiten inte hunnit härja i kroppen. Rått kött kan alltså även härbärgera den lilla gynnaren.

Se där, jag ska tydligen, enligt de tjeckiska forskarna, vara ganska attraktiv efter att ha haft parasiten i mig. Dessutom har jag ju katt och tömmer kattlådan varje dag. Superattraktiv, med andra ord.


Andra bloggar om: ,

Publicerat i Vetenskapssvammel | 4 kommentarer

Trigeminusneuralgi, en sällsynt sjukdom

Jaha, nu har jag lärt mig namnet på en för mig tidigare okänd sjukdom: trigeminusneuralgi. Tills för bara några dagar sedan kunde jag inte ens uttala det. Nu sitter namnet i minnet.

En anhörig har drabbats och jag tjatade en del på henne för att hon skulle ringa till läkaren eftersom jag sett hur ont hon har. Ett par dagar tog det innan hon kom sig för: hon tillhör den generation som har stor respekt för läkarna och inte stör dem i onödan utan hellre står ut med sin smärta.

Så kom då diagnosen och den visste varken den drabbade eller jag vad den innebar. Tabletter avsedda för bl.a. epilepsi skrevs ut och ska tas under lååång tid. Biverkningarna av medicineringen är stora och en ökad tillvänjning är vanlig så att tabletterna till sist inte hjälper. Och det värsta av allt: någon bot mot sjukdomen existerar inte! Har man drabbats blir man aldrig av med den.

Nu har jag dock sökt information på det stora nätet som är så ypperligt när man vill veta något. Trigeminusneuralgi är sällsynt och de drabbade är nästan alltid äldre än 50. Kvinnor drabbas oftare än män och sjukdomen tycks ha vara ärftlig. Smärtan vid sjukdomen lär vara bland de värsta man kan uppleva. Bara en lätt beröring (t.ex. av en vindil) av ansiktet triggar igång smärtan i den nerv, trillingnerven, som är boven i dramat.

Måtte de där hemska tabletterna hjälpa mot smärtan snart!


Andra bloggar om: ,

Publicerat i Vetenskapssvammel | 40 kommentarer

Hormoner och lukter

Luktsinnet är hos oss människor inte speciellt starkt, inte jämfört med hundars eller katters i alla fall. Just därför är det intressant när man kommer på att det ändå har ganska stor betydelse för oss. Läste hos forskning.se om en studie från Uppsala universitet som beskriver hur kvinnors luktsinne påverkas av graviditet, ägglossning och p-piller-ätande, dvs. av hormoner.

Under ägglossningen ska vi enligt studien vara som mest känsliga för mannens svettlukt, eller rättare sagt ett feromon som finns naturligt i den manliga svetten. Under graviditetens första tid ska vi i stället vara som mest känsliga för matlukt, inprogrammerat i oss för att vi ska kunna försörja ett växande liv. Hormonerna i p-piller liknar de som produceras vid graviditet och påverkar alltså p-pillerätande kvinnor på samma sätt.

Inte undra på att p-piller får kvinnor att äta mer och ibland att tappa sexlusten.

Jag undrar förresten om män också påverkas av lukter på samma sätt. Och vad gör alla dessa konstgjorda parfymerna för vår sexuella lust? Åtminstone jag kan ibland känna en ilning i kroppen vid doften av en speciell manlig parfym.

Publicerat i Vetenskapssvammel | Lämna en kommentar

Patent på grisar?!

Nu tycker jag allt det börjar gå lite väl långt med patentansökningar. Företaget Monsanto söker patent på levande grisar som de avlat fram. Forskare på Greenpeace upptäckte patentansökan som innebär att, om den beviljas, alla grisuppfödare måste betala royalties till Monsanto.

 

Även Sydsvenskan skriver om händelsen och har undersökt närmare vilka lagar som styr patentansökningarna. Och som det ser ut är det fullt lagligt.

 

Det är något sjukt i förfarandet med patentansökningar!

Publicerat i Vetenskapssvammel | 2 kommentarer

Glyfosat åter tillåtet för gemene man (och kvinna)

År 2002 beslutade kemikalieinspektionen att de bekämpningsmedel som innehåller glyfosat skulle klassas på ett sätt så att de bara skulle bli tillgängliga för yrkesmässigt bruk. Det gäller produkter som t.ex. Round Up och Rambo. Anledningen är att privatpersoner oftast använder medlen alldeles fel så att gifterna sprids alltför mycket. Kemikalieinspektionens beslut överklagades av de tillverkande företagen och hamstringen av medlen ökade.

 

Läser idag på sveriges radios hemsida att kemikalieinspektionen fått ge med sig och nu är det alltså fritt fram för vem som helst att använda medlen igen, trots att man kanske inte vet hur man ska handskas med dem. Företaget Monsanto tillverkar Round Up, som undersökts beträffande sin giftighet. SVT:s vetenskapsnyheter redovisade resultatet i april och det antas att det är ett hjälpämne (polyetylenglykoltalloljaamin) ingående i Round Up som är den giftiga substansen.

 

Banverket använder Round Up vid ogräsbekämpning av banvallarna, men flera kommuner, däribland Sundsvall, har stoppat besprutningen just med tanke på miljön.

 

Och jag undrar varför vanliga trädgårdsodlare inte kan rensa ogräs för hand, i stället för att använda de här bekämpningsmedlen. Är det verkligen nödvändigt med dem? Och vill man nu slippa rensa för hand så finns miljövänligare alternativ. I min hemkommun används t.ex. ogräsättika av parkförvaltningen, efter beslut i kommunalfullmäktige.

Publicerat i Vetenskapssvammel | 2 kommentarer

Dihydroxidens farlighet

Italiens pärla, den underbara staden Venedig hotas av denna farliga kemiska förening! Och man är inte riktigt överens om hur problemet ska lösas på längre sikt även om Silvio Berlusconi gett klartecken för en lösning man beräknar ska hålla vattnet på avstånd åtminstone femtio år framåt.

 

Såg i kväll på reprisen av Vetenskapens värld där man beskriver Venedigs alltmer akuta problem och jämför med Rotterdam, London och Stockholm. Staden eller lagunen, vad ska räddas? Eller blir de stora portar man ska konstruera en lösning på båda problemen, såväl miljön som konstskatterna? Framtiden får utvisa sanningen. Fast teknikoptimist som jag är tror jag att man kommer att rädda båda.

Publicerat i Vetenskapssvammel | Lämna en kommentar