Kategoriarkiv: Politiksvammel

Har inte män något familjeliv?

Igår kväll hamnade jag framför tv-programmet Rakt på med K-G Bergström, ett program jag inte sett förut. Men nu när det sista avsnittet sändes hittade jag rätt knapp på tv-apparaten.

Först i intervjufåtöljen satte sig Björn Ulveaus och frågades ut om sin syn på religionen i samhället och om sitt liv med musiken. Björn avlöstes efter en stund av Maria Wetterstrand som fick svara på frågor om miljö- och samarbetspolitik. Medan de båda intervjuades löpte en textremsa i nederkanten av bildrutan och vi tittare upplystes om de bådas liv. Vi fick bl.a. veta att Björn föddes 1945 (om jag nu minns rätt), vann en musiktävling med Hootenanny Singers (oj, vad jag minns min ungdom) och att han med Benny Andersson skrivit musikaler. Om Maria fick vi i stället veta att hon föddes 1975 (om jag nu minns det rätt förstås), har en magisterexamen i biologi från Göteborgs universitet, startade Grön ungdom som tonåring, är gift med en finsk politiker med vilken hon har två barn och att hon nyligen varit föräldraledig ett halvår. K-G Bergström kom också in på Marias familjeliv i sin utfrågning och undrade hur hon kombinerar familjelivet i Helsingfors med sin inställning i miljöfrågor.

Efteråt sitter jag där framför tv:n och undrar varför inte Björn fick någon fråga om hur han lyckats kombinera sitt familjeliv med sin inställning i religiösa frågor och med sitt turnerande. Och förresten, hur ser hans familj ut? Har han någon? Eller är han ensamstående och det är därför vi inte får några upplysande textremsor i frågan? Har jag möjligen missat någon viktig information i skvallerpressen?

För det kan väl inte vara så att det bara är kvinnor som får frågor om konsten att kombinera familjeliv och yrkesliv? Eller?


Andra bloggar om: , ,

Publicerat i Politiksvammel | 5 kommentarer

Människovärde på olika sätt

Sonen, 12 år, och jag diskuterar Bromöllahändelsen, dvs. det förslag om att beräkna kostnaderna för flyktingmottagningen som kommunens socialdemokrater lagt och sedan efter hård kritik uppifrån dragit tillbaka. Alltså ett förslag som sedan länge står på sverigedemokraternas önskelista.

Vi resonerar och tänker och kommer fram till att ska man beräkna vad olika grupper människor i samhället kostar och därmed förhindra dessa människor att få finnas hos oss, så skulle helt klart följande grupper gå bort:

Alla barn, som kostar massor av pengar att hålla med sjukvård, dagis, fritids, grundskola och gymnasieskola.
Alla handikappade, som kostar pengar för att de inte alltid kan arbeta och som behöver sjukvård och anpassade åtgärder.
Alla pensionärer, som inte arbetar längre och får pensionspengar.
Alla småbarnsföräldrar, som ibland måste vara hemma för att barnen är sjuka.
Alla arbetslösa, som ska ha ersättning från arbetslöshetskassan.
Alla sjuka, som ska ha ersättning från försäkringskassan.

- Men då blir det inte många kvar, resonerar sonen.
- Nej, det blir nog bara friska, arbetsföra män i fyrtiofemårsåldern kvar, svarar jag. De tjänar pengar och betalar skatt till samhället och behöver inga ersättningar. Och har i regel inga kostsamma barn hemma.
- Det är ju ett heldumt förslag att räkna på hur mycket flyktingar kostar ju! Fast hade de gjort det så hade de säkert kommit fram till att flyktingar inte kostar något alls för kommunen, svarar sonen. Alla andra kostar säkert mycket mer. Och vi barn är dyrast av alla!
- Ja, och det är väl tur att ni finns, för annars skulle vi inte få några nya vuxna, svarar jag. Så ni måste få kosta. Precis som alla andra människor måste få göra ibland. I det långa loppet så jämnar det ut sig med kostnaderna.


Andra bloggar om: , ,

Publicerat i Politiksvammel | 3 kommentarer

Att heta Maria eller Carlos eller Ahmed – spelar det någon roll?

Jo, det gör tydligen det. Har du ett av dessa mycket vanliga namn får du finna dig i att vara svartlistad i ett stort land i väster som inte accepterar att någon med det namnet använder sig t.ex. av betalningsförmedlingar med huvudkontor i det stora landet i väster, även om pengarna ska skickas mellan två länder i Europa. Du kan helt enkelt inte skicka pengar med den västliga betalningsförmedlingen utan får finna dig i att även om du skulle försöka så blir du av med en del av dina slantar.

Diskriminering i allra högsta grad!
Vad är det för värld vi har?


Andra bloggar om: ,

Publicerat i Politiksvammel | 3 kommentarer

Svensk massinvandring till Sverige?

Slumrade till i eftermiddags med radion påslagen. Vaknade av nyheterna från ekot:

- … svensk massinvandring till Sverige räddar inte världen …

Det var Jimmie Åkesson som blev återvald och i Karlskrona höll ett tal till sina partikamrater i SD.

Jag funderar lite på det jag hört men får ingen rätsida på det. Sverigedemokraterna gillar ju inte invandring och lägger därför till det lilla ordet mass framför så att det låter mer negativt. Men en svensk sådan? Till Sverige? Och så kommer jag på vad han avser:

Förstås är det utlandssvenskarna han menar! Sådana som jag, som bott ett par år utomlands och sedan återvänder till Sverige. Är vi så många? Eller vad menar karln egentligen? :-)


Andra bloggar om: ,

Publicerat i Politiksvammel | 5 kommentarer

Tågträngselproblemen lösta på Öresundstågen – eller inte

Nu har Skånetrafiken och danska DSB kommit på hur man ska lösa trängselproblemen på Öresundstågen! Sydsvenskan skriver idag att man under maj månad släpper 300 förstaklassbiljetter på vardera sidan sundet. Biljetterna kan gemene man och kvinna köpa till priset 125 SEK alternativt 100 DKK. Biljetten ska ge plats i förstaklassvagnen som oftast har betydligt fler lediga platser än de vardagliga andraklassvagnarna, som är alltför få under rusningstrafiken. Men enligt Sydsvenskan kan innehavaren av denna extra förstaklassbiljett ändå inte vara säker på att få en sittplats; de som betalar sina förstaklassplatser kontant får företräde. Så då får man stå där som vanligt ändå.

Någon enstaka gång hamnar jag på Öresundståget i rusningstrafik och det är urtrångt, så trångt att jag påminns om mina bussfärder på de överfulla bussarna i Nicaragua, där jag ibland slumrade in – stående! Trängselproblemen på Öresundstågen har bara blivit värre och värre eftersom så många insett tågets fördelar framför bilens. Tågresorna med Skånetrafiken över Öresund har ökat med 18 procent det senaste året, dvs. hela 7,5 miljoner resor företogs 2006 mellan Sverige och Danmark. Inte undra på att det numera är så trångt.

Men extrabiljetter till förstaklassvagnen – är det rätt sätt att komma till rätta med trängseln? Nej, förstås inte. I stället är det fler vagnar som ska kopplas på. Och varför inte skrota förstaklassvagnarna helt och hållet? Låt folk sätta sig där utan att betala extra!


Andra bloggar om: , , ,

Publicerat i Politiksvammel | 3 kommentarer

Skulle registerutdrag räddat den nya ministären?

År 2001 infördes ett krav på pedagogisk personal att de innan en anställning ska presentera ett utdrag ur polisens belastningsregistret, för att arbetsgivaren ska kunna se om de någon gång dömts för våldsbrott eller sexuella brott. Utdraget ur belastningsregistret ska den enskilde själv begära och visa innan h*n anställs och arbetsgivaren är skyldig att kräva detta innan anställning av personal på grundskolenivå och förskolenivå.  Också vikarier som anställs måste visa detta utdrag, vilket ibland kan ställa till med problem om skolan snabbt behöver en vikarie. Det tar nämligen en vecka att få utdraget. Förresten är utdraget en offentlig handling, så vilken bloggare (Magnus Ljungkvist t.ex.) som helst kan kolla upp vad man hittat på och se till så att allt blir rätt vid anställningen.

Sitter här och funderar på om något liknande system borde införas för våra förtroendevalda. Tänk vad mycket trassel som skulle undvikits i den här härvan runt de nya ministrarna om Reinfeldt begärt ett utdrag från t.ex. skatteverket och radiotjänst innan han utsett sin ministär. Han kunde tydligen inte lita på att de nya ministrarna talade sanning om sitt förflutna.

Visst hade det varit bra, eller?

Om jag som lärare fått lämna utdrag ur belastningsregistret vid min anställning? Nej, lagen infördes fyra år efter att jag anställdes och vi som redan arbetade inom skolan blev undantagna. Men faktiskt så fick jag vid min andra uppehållsansökan i Italien lämna ett utdrag ur belastningsregistret – det italienska! Där fanns jag inte och fick mitt uppehållstillstånd på obegränsad tid.


Andra bloggar om: , , ,

Publicerat i Politiksvammel | 4 kommentarer

Personliga följder av regeringsförklaringen

Jag lyssnade på kvällsekot i P1 och slogs av att media nu kommer att granska den nya regeringen på precis samma sätt som man gjorde med den förra. Miljoninkomsttagarna är flera i vår nya ministär, rapporterar ekot. Även representationen i olika bolagsstyrelser är stor och nu måste avgångsansökningar lämnas in för att undvika jäv. Blir de fattigare då, tro, våra nya ministrar?

Ja, nu har vi en regering som företräder de rikaste i samhället. Att bli arbetslös kommer inte att vara roligt, inte heller att bli sjuk. Men, vad oroar jag mig för – jag tillhör ju de priviligierades skara, med fast jobb och en inkomst jag klarar min sons och mina behov på.

Om jag läser rätt i regeringsförklaringen (pdf-fil) som vår nye statsminister ägnade nästan en timme åt att läsa upp i förmiddags, så kan jag dra följande slutsatser:

Jag gjorde klokt som köpte en bostadsrätt förra året, eftersom man nu utlovar slopad fastighetsskatt.
Plus i kassan!

Att jag sålde min bil förra året var ju också ett smart drag av mig. Då slipper jag ju den ökade kostnaden för trafikförsäkringen som nu ska täcka de skador som man inte vill att det allmänna ska stå för.
Ännu ett plus i kassan!

Jag tillhör ju medelinkomsttagarna i Sverige och blir utlovad en skattesänkning. Det är bara en sak jag inte förstår riktigt: Inte kan regeringen påverka den del av skatten som jag nu betalar, dvs. kommunal- och landstingsskatten? Skatt till staten betalar jag inte eftersom jag inte kommer upp till den inkomstnivå då jag behöver vara med och betala för statens utgifter. Eller är det ett skatteavdrag jag ska räkna med i deklarationen?
Nåja, antagligen ännu ett plus i kassan.

Löftet att förbättra möjligheterna att köpa tjänster som underlättar vardagen skulle ju egentligen vara bra för mig, ensam mamma som jag är. Fast jag undrar allt om jag skulle kunna utnyttja något av detta – så stor inkomst har jag inte.
Oförändrad kassa.

Att taket i sjukvårdsersättningen minskar gör mig inte något för jag brukar ju ändå gå och jobba när jag är lite halvförkyld. Fast det är klart, får jag återfall i min cancer så sitter jag nog illa till.
Oförändrad kassa. (Kanske minus.)

En tandvårdscheck utlovas och det kanske kan bli positivt för mig som ger ut drygt 600 kronor per år på tandläkarbesök.
Plus i kassan?

Att man ska ändra beräkningsgrunden i föräldraförsäkringen drabbar mig inte heller (jag tolkar regeringsförklaringen som att det ska införas en karensdag även vid vård av sjukt barn, men reserverar mig i min tolkning) eftersom pojken snart uppnår den aktningsvärda åldern av tolv år och därmed inte ger mig rätt att stanna hemma med honom när han är sjuk, vilket han i och för sig är väldigt sällan.
Oförändrad kassa.

Att jag trots allt fortsätter att vara med i Lärarnas Riksförbund kommer ju förstås att bli lite dyrare när avdragsmöjligheten för fackavgiften slopas. Och arbetslöshetskassan måste jag ju vara med i även framöver, eftersom den blir obligatorisk, och den avgiften kommer antagligen att höjas.
Minus i kassan.

Även om jag är måttligt förtjust i folkpartiets skolpolitik, så blir jag ju som matte/No-lärare glad när jag hör statsministern lova satsningar på just mina ämnen. Visst är det roligt? Att förre skolministern redan dragit igång en mattesatsning hör förstås inte hit, eller hur? Och att jag är igång med vårt lokala utvecklingsprojekt i matematik spelar väl ingen roll? Mer pengar till matte och naturvetenskap utlovas ju.
Oförändrad kassa, men plus i jobbstatusen.

Betyg från sexan, i fler steg än nu, utlovas och det innebär en hel del merarbete i terminssluten.
Alltså minus i tidskassan.

Bättre ordning och reda i skolan ska det bli, och därmed basta! Kanske rättighet för lärare att ge kvarsittning eller att ta ifrån eleverna t.ex. mobiltelefoner. Jaha, det kan jag faktiskt göra redan nu.
Oförändrat jobbläge.

Alla föräldrar ska också få utökad skriftlig information om sina barns skolgång, även när det gäller barnens uppförande. Skriver gör man på papper och det här innebär alltså mer pappersjobb.
Minus i tidskassan.

Kvalificerad fortbildning av lärare ska förstärkas. Oj, det blir roligt! Undrar hur mycket det kommer att få kosta? Vågar jag hoppas på en fördubbling av anslaget på 1000 kr per läsår? Får jag möjligen också vikarie när jag ska iväg på fortbildning eller ska jag hitta tiden på loven eller de där kompetensutvecklingsdagarna då så mycket annat ska fixas? Och får kommunerna förstärkning i sina kassor för att bekosta fortbildningen?
Hmm, antagligen plus i kunskapskassan.

Slutsats: Jag vinner antagligen på den nya regeringens politik, i alla fall i pengar räknat.


Andra bloggar om: ,

Publicerat i Politiksvammel | 2 kommentarer

Skrämmande valresultat

För första gången under mina år som myndig medborgare lade jag idag mina tre röster på tre olika partier. Vilka tänker jag inte berätta. Förstås sitter jag nu och följer den spännande valvakan på svt, som förresten fick med mina åsikter i sin prognos, när jag var och röstade vid middagstid, mellan planeringsjobbet.

Nu i kväll var jag också nyfiken på hur det går i kommunalvalet, så jag surfade in och kollade det som fanns. Ännu är inte alla distrikten färdigräknade, men den statistik som presenteras om just mitt distrikt skrämmer mig mycket:
val

Tänka sig att jag har så många sympasitörer till sverigedemokraterna runt mig här i grannskapet! Och dessutmo har de vad jag kan förstå av statistiken, stora möjligheter att öka sin andel av mandaten i kommunfullmäktige. Blääää! Nu får jag väl ge mig ut bland grannarna och agitera för att de ska ändra uppfattning.


Andra bloggar om: ,

Publicerat i Politiksvammel | 16 kommentarer

Missad bloggkaravan

Jäpp, jag missade förstås att skriva i tid till Kulturbloggens bloggkaravan. Tiden räckte inte till. Och så ser jag att det är just det som Chadie efterlyser – tid att leva. Min tid har idag ägnats helt och hållet åt jobbförberedelser; eleverna kommer tillbaka i morgon.

Ämnet som hade utlysts var Vilken eller vilka är valets viktigaste frågor? Lite för sent för att komma med i bloggkaravanen kommer dock här mina åsikter:

Egentligen har varje parti något bra, men förstås också något jag definitivt inte tycker om och alltså gör att jag inte röstar på dem. Många frågor är viktiga för mig och de kan sammanfattas i det nästan glömda ordet solidaritet: rätten för alla att leva ett bra liv på jorden, alltså inte bara för dem med pengar eller status, de som i ett globalt perspektiv bor i vår rika västvärld.

Mitt drömsamhälle är en utopi, det inser jag, men det skulle vara en värld utan gränser som stänger ute en del människor som inte anses lika mycket värda av andra. Alla skulle ha tillgång till rent vatten för att slippa bli sjuka av vattenburna smittämnen. Alla skulle ha fri skolgång, fri hälsovård och också möjlighet att äta sig mätta varje dag. Konflikter skulle lösas genom medling, Den som bestämmer i viktiga frågor skulle också ha rätt sorts kunskap för just sitt område och vara en specialist på sitt departement. Ja, tänk om jag skulle gå så långt som att avskaffa de gängse politiska partierna och i stället låta dem med kunskap få besluta i de viktiga frågorna, förstås med allas bästa för ögonen. Och egentligen inte en enda person utan ett par stycken som kan diskutera sig fram till lösningar på hur man ska lösa människors behov i samklang med miljön.

För egentligen, om man tänker efter, har inte partierna spelat ut sin roll? Ju äldre (och förhoppningsvis klokare) jag blir, desto mindre benägen blir jag att hålla med ett enda parti. I stället ser jag att mina frågor finns till en del hos flera av dem. Vänsterpartiet värnar om de svaga i samhället. Miljöpartiet om den så viktiga miljön. Socialdemokraterna om de fackliga rättigheterna. Centerpartiet om landsbygdens överlevnad. Folkpartiet om bistånd (i alla fall förr – hur det är nu vet jag inte riktigt, och har inte haft tid att sätta mig in i). Moderaterna? Hmm, ja de har ju blivit nya, förstås.

Faktiskt var jag en gång i tiden aktiv medlem i ett parti, fast vilket tänker jag inte berätta här. Numera har jag inga sådana preferenser. Röstat har jag under mina år gjort på tre olika. Idag vet jag faktiskt inte alls vilket parti jag ska rösta på och sannolikheten att jag röstar som jag traditionellt gjort är nog ganska stor, så länge jag inte tar mig i kragen och lusläser partiprogrammen. Helst av allt skulle jag rösta blankt men då räknas inte min röst och det vill jag inte. Jag tycker att det ska synas om man är missnöjd med de rådande partierna. Kasta bort rösten vill jag inte när så många i världen inte får göra sin röst hörd av olika anledningar.

Förresten minns jag valet i Nicaragua 1990 då jag fick följa bekantas bryderier på nära håll. I en liten by minns jag att de inte riktigt visste hur man skulle rösta. En kvinna frågade vid valtillfället vilken kö hon skulle ställa sig i för att rösta på sandinisterna. Så hade det ju varit förr, att man inte riktigt kunde välja fritt. Den rättigheten bör alla ha!


Andra bloggar om: , ,

Publicerat i Politiksvammel | 7 kommentarer

Sjukvård här och där

Såg precis ett inslag på Aktuellt om hur olika sjukvården för flyktingar kan vara i EU-länderna. Bäst (för flyktingarna) är det i Italien och Spanien där alla har tillgång till gratis sjukvård. Och gissa vilket land som ligger sämst till? Förstås det rika landet Sverige! Jösses vad jag tycker illa om det här!

Ofta tror vi att alla har det så himla bra i Sverige och kan knappt tro att det kan fungera bättre i andra länder. Just Italien har jag god erfarenhet av och kan säga att det många gånger är otroligt mycket lättare (och billigare!) att få ordentlig sjukvård när man behöver det.

Nu sist när jag var nere i Italien hade en av min ex-mans mostrar ramlat och brutit sin hand riktigt otäckt och därför satt vi och pratade lite om hur hon fick vård. Bl.a. fick hon hembesök varje vecka av sjukgymnast – gratis! Det var knapp hon trodde mig när jag berättade att i Sverige måste vi först ringa upp en vårdcentral och boka tid, sedan själv ta oss dit , sitta och vänta och även betala mer än hundra kronor för att träffa en läkare. I Italien har varje person en egen husläkare som har mottagningstider då du kan gå dit och ställa dig i kö utan att boka tid. Du kan ofta ringa husläkaren för att hon/han ska komma på hembesök eller om det gäller ett recept. Behöver jag nämna att det är gratis?

Och dessa förmåner omfattar alltså även flyktingar!!!


Andra bloggar om: , ,

Publicerat i Politiksvammel | 3 kommentarer